Årets första fästing

Japp. Så är det. Årets första fästing är omhändertagen. Utryckt med pincett och utslängd. I april. I minusgrader. Nog rekord.

Tur att det inte var mig den satt på, utan på Gunnar.

Vår lille rundlagde gula grannkatt bestämde sig för att göra ett tidigt besök hos oss idag. Redan 07.30 gnällde han sig in från baksidan. Hungrig var han inte, men orolig. Förmodligen hade någon av grannskapets monsterharar skrämt denna modiga lilla jägare igen. Men efter några turer upp till samtliga Gunnar-tillgängliga fönster i köket, sovrummet och vardagsrummet som vetter åt olika håll tycktes han ha konstaterat att faran var över och la sig till ro i soffan.

En stund senare blev det fullt i soffan när jag skulle göra min sjukgymnastik för det brutna benet (diverse lyft och sträck och böj) och slog mig ner bredvid Gunnar. Som naturligtvis blev lycklig över sällskapet. Jag kliade honom under hakan medan jag lyfte mitt högerben upp och ner i olika manövrer och belönades med ett belåtet kurrande.

Och så kände jag den. Den omisskännliga platta flärpen som stack ut ur pälsen en bit nedanför örat. Kunde bara vara en sak. Som gammal kattägare och ny extrakattägare lär man sig känna igen sådana platta flärpar i djurpälsar. En fästing. Men suck.

Jag slutförde sjukgymnastiken och linkade iväg för att hämta en pincett. Väl tillbaka hade naturligtvis kattskrället vänt på sig så jag inte längre kom åt fästingen. En stunds vältrande, lirkande och puttande följde innan jag fick ett bra läge igen. Alltmedan Gunnar fortsatte spinna, nöjd med mer kelande. Han kan uppenbarligen inte skilja på kelande och hälsoingripande åtgärder. Men det underlättade ju att han var samarbetsvillig.

– Fästinghärd, muttrade jag medan jag grävde runt med pincetten och fingrarna för att få grepp om fästingen. Du är tamejfan den enda katt jag vet som kan samla på dig fästingar när det fortfarande är vinter ute!

För så var det. Medan jag till slut fick tag i fästingen och kunde rycka loss den föll snöflingorna sakta utanför fönstret och termometern visade en minusgrad. Inte direkt bästa eller mest förväntade fästingklimat om jag säger så. Ut åkte fästingen hur som helst. Hoppas den fryser ihjäl. Men chansen är nog liten.

Gunnar låg förnöjt kvar i soffan. Oklart om han var medveten om eller tacksam för fästingavlägsnandet. Oavsett så hoppas jag det dröjer till nästa gång det ska ryckas fästingar. Husse har i alla fall lovat att inhandla fästingmedel. Tidigast någonsin. Han suckade också.

Vanlig fästing
Foto: Anders Lindström, SVA

Annons