Det tar tid – men det går

Det tar tid att läka ett brutet ben. Lång tid. Så det gäller att ha tålamod. Och jag gör mitt bästa, det gör jag. Tränar och kämpar och blir bättre för varje dag.

Men just nu känns det som om jag missar hela våren ute i naturen. Alla flyttfåglar, alla tranor, alla sjöfåglar, allt som växer. Det händer nu! Solen och värmen och våren. Och jag missar alltihop eftersom jag inte kan gå. Att traska runt i terrängen är helt uteslutet, även med kryckor. Det är för svårt. Jag får nöja mig med promenader på skogsvägarna hemmavid. Trevligt, men förstås inte i närheten av att få uppleva våren i ett naturreservat och se rovfåglarna kretsa över fågelsjön. Suck. Trots det fina vädret har påsken därför varit en smula deppig för min del.

Men maken, den vänliga själen, förbarmade sig över min dystra min. Idag lastade han in mig och mina kryckor i bilen och tog mig med till Västra Styrans våtmarksområde i Nynäshamn. Där är det nämligen bara ett par hundra meter på en rätt så fin och bred stig från parkeringen ut till fågeltornet. Den stigen gick alldeles finfint att forcera på två kryckor. Vinden blåste i håret, solen glittrade i Styrans vatten, vårblommorna lyste längs med stigen, gässen snattrade. Vilken dag! Vilken luft! Sällan har jag stapplat på så glatt på ojämnt underlag. Nu var jag mitt i våren!

Väl framme dristade jag mig rentav en smula övermodigt till att bestiga själva fågeltornet. Alla tre våningarna. Trots ett par gistna trappsteg gick det hela bra, långsamt och med lite koncentration. Till slut kunde vi glatt kliva ut i solskenet på toppnivån. Fram till räcket och spana efter fåglar.

Vi spanade. Och spanade. Och jo. Visst fanns det fåglar. De var bara inte särskilt många.

Kanadagäss, mest. Tätt följt av grågäss. En och annan gräsand. Ett gäng tofsvipor som svirrade runt i luften på sitt typiska sätt. Fler grågäss, om möjligt ännu mer högljudda än de första. Ute på åkern skymtade vi tre tranor. Tre, bara. Och så långt borta i dungen ett par hopkrupna gestalter som säkerligen var gråhägrar. Två hägrar. Var var resten? De brukar ju vara tiotals, i kolonier! Sjön brukar vara full av alla möjliga sjöfåglar så här års!

Maken och jag tittade på varandra. Och sen tittade vi ut över sjön igen. Det var lite dagen efter-känsla över det hela. Ungefär som om vi missade festen. Alla hade redan gått, typ.

Men vad fan. Det var ju fint väder. Jag hade ju tagit mig ut i naturen. Jag fick ju skåda de fåglar som fanns. Och medan maken muttrade dök en brun kärrhök upp och blidkade hans fotokliande finger en smula.

Jag lutade kryckorna mot räcket och mig själv tillbaka på en bänk och njöt av solen. Njöt av att vara där. Av att ha lyckats ta mig dit, mitt brutna ben till trots. Ännu ett steg på vägen mot tillfrisknande.

Och sen småskrattade jag åt det faktum att jag varit så noga med att få med mig kryckorna att jag glömde kikaren hemma. Vilken fågelskådare.

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Det tar tid – men det går

  1. Roffe skriver:

    Skönt att du kämpar på, en utflykt i denna sköna naturtid påskyndar med stor sannolikhet läkeprocessen.

    Gillad av 1 person

  2. Eva skriver:

    Det kallar jag sisu att ge sig iväg och skåda jåglar – med kryckor och utan kikare!!! Kämpa på Gunilla!

    Gillad av 1 person

  3. Brittmarie skriver:

    Heja dig! Kämpa på! På fågeltemat har jag i två dagars tid försökt att övertala ett ringduvepar att inte bygga bo uppe på mitt skåp på balkongen. Envisa rackare men jag vann, tror jag 🐦

    Gillad av 1 person

  4. Anki skriver:

    Verkligen ett bra initiativ av din käre make! Klart ni skulle ut och skåda lite … med eller utan kikare, men bara känslan att få andas den friska luften, känna dofterna och solens värmande strålar är ju helt underbar! Gläds för din skull att ni kom iväg!
    Snart är benet läkt och snart kommer allt vara som det ska och du kan njuta av allt som naturen har att erbjuda.

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Tack Anki. Försöker ta till mig din positivism. Just nu krånglar knäskruvarna och det gör ont så fort jag går. 😦 Å andra sidan en bra ursäkt för att sitta still i soffan på kvällarna. 🙂

      Gillad av 1 person

  5. Förstår att det är tufft för dig. Bra idé din make kom på. Tids nog kommer kikaren vara med och dina kryckor ett minne blott. Träna du på.
    Vänliga hälsningar, en bloggvandrare utan både kryckor och kikare

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.