Fönstertittaren

Vår nye granne är en fönstertittare. En ihärdig sådan. Han kan sitta i timmar och stirra in. Ibland byter han fönster. Särskilt om man själv byter rum. Ett av vardagsrumsfönstren är favoritfönstret, men eftersom jag ofta hänger i köket har jag mer än en gång vänt mig om och sett honom i ett av köksfönstren. Där sitter han och stirrar in på mig medan jag gör kaffe eller sitter vid köksbordet.

Det är som om han vill hålla koll på oss, var vi håller hus, vad vi sysslar med. Nästan hela tiden. Det är en smula obehagligt, ska jag erkänna. Särskilt som man inte alltid märker att han är där, utan blir överraskad när man plötsligt får syn på honom och inser att han har suttit där en stund och stirrat in. Att vara iakttagen utan att veta om det gör att man känner sig lite otrygg – hur länge har han suttit där? Vad har han sett?

När han inte sitter och tittar in brukar han hålla konsert. Han sitter i trädgården och sjunger och sjunger och sjunger. Gärna vid tretiden på morgonen.

Dessutom bajsar han ner hela fönsterbrädet.

Vår nye granne är alltså en fågel. En svartvit flugsnappare. En väldigt vanlig fågel, kaxig som få och som gärna låter och flaxar runt i trädgården. Slåss med talgoxar och andra om de bästa bohålen (där han sen låter honan bygga boet helt själv). Dessutom är han en liten bigamist. Hanarna har nämligen ofta två honor, installerade i varsitt revir. En ordinarie och en bihustru. Och han är inte särskilt bra på att försörja dem båda. Ofta får hona nr 2 klara sig helt på egen hand sedan hon väl har lagt ägg. Ett jäkla sätt.

Det var i lördags som maken fick syn på honom första gången.

– Du, det sitter en liten fågel i vårt vardagsrumsfönster! hojtade han.
Jag stapplade förstås in i vardagsrummet för att se.
– Nämen titta, sa jag. En svartvit flugsnappare! Så kul!
– Varför sitter han på vårt fönsterspröjs och tittar in?
– Ja, säg det. Han kanske speglar sig. Eller ser något intressant här inne. Eller vilar sig från alla fruar.
– Alla fruar?
– Ja, svartvita flugsnappare brukar ha minst två honor, i varsitt revir.
– Hm. Två holkar är ju precis vad vi har i trädgården. Dem har han säkert lagt beslag på för att installera brudarna i. Nu kanske han är ute efter en tredje holk? Dvs vårt hus?
– Det kan han ju glömma. Jag tänker inte uppmuntra den lille bigamisten till ännu fler äktenskap.

Ungefär där tyckte flugsnapparen att vi kommit för nära och drog iväg. Men han var snart tillbaka och vi lyckades få några foton. Sen dess har han som sagt återkommit i stort sett dagligen för att titta in. Mer och mer orädd har han blivit. Som mest har jag varit bara några decimeter ifrån honom. Vacker är han. Men mycket märklig. Jag har aldrig varit med om en flugsnappare som är så närgången.

Hur detta kommer att sluta är svårt att säga. Men jag gissar att han så småningom kommer få svårt att få tid att sitta och glo på oss när väl ungarna kläcks och ska utfodras. Såvida han inte överlåter det jobbet åt honorna. Så värst mycket nytta i någondera hushållet verkar han ju inte göra ändå.

Vill ni läsa mer om flugsnapparen och hans bigamistbeteende kan ni göra det på www.fageln.se

Annons