Dialoger från fjällvandringar

Vid starten av den första vandringen, första dagen:
– Åh, jag hoppas vi får se några lavskrikor!
– Jag också, det vore jätteskoj!
Några timmar senare:
– Tror du vi kommer få se något annat än lavskrikor?

– Vänta lite, jag ska fotografera vattenfallet härifrån.
– Då håller jag i dina kryckor så länge.
– Nej, det är lugnt, jag lutar dem mot räcket här bara.
– Visst. Och så välter de, som de har gjort de senaste hundratalet gångerna du ställt ifrån dig dem, och så trillar en av dem ner i forsen härunder och så är den kryckan borta för alltid och du kommer inte att kunna ta dig härifrån.
– (mumlar surt)
– Så, ge mig kryckorna nu.
– … jajaja, okej då.
Lite senare:
PLUMS!
– Oj vad hände?
– Jag skulle ta ett foto av dig där borta vid strandkanten utan att du såg. Och så…
– … tappade du kryckan i ån, va?
– Öh, ja….. Men jag hann få tag i den innan den fördes bort av strömmen. Sådetså!
– Jahaja. Jag säger inte ”vad var det jag sa”.
– Fast det gjorde du ju precis….. Okej, jag vet, jag ger mig, du hade rätt. Som vanligt.

– Men hjärtat, du har ju ett stort MOLN av myggor runt huvudet!
– Jotack, jag vet det. Sticks gör de också.
– Men du tog väl myggmedel på dig? Rätt rejält också?
– Ja det är klart.
– Behöver du stryka på mer? Ska vi stanna?
– Nej. Det hjälper inte.
– Men –
– Jag tror inte myggorna vet om att jag har myggmedel på. Eller så struntar de i det.

– Jag visste inte att man kunde bli myggbiten i handflatan. Det kliar något djävulskt.
– Testa att bli biten bakom örat. Och sen ha en glasögonbåge på. Sen kan vi snacka.

– Hur känns det i benet efter dagens vandring? Har du ont?
– Nä, det är faktiskt inte jättefarligt. Men knäskruvarna jäklas lite.
– Ska jag hämta skruvmejseln?
– Haha, rolig du är.

Annons