Att hjälpa insekterna

Numera är alla rätt medvetna om att våra insekter behöver lite stöd och hjälp för att överleva. De som kan hjälper: köper en kruka lavendel, sparar en plätt ogräs i gräsmattan eller ett vilt hörn i trädgården, sätter upp insektsholkar, planterar humlevänliga blommor. Alla kan göra något.

Jag insåg just en praktisk sak. När man köper en vildvuxen sommarstugetomt har man det mesta av detta gratis. Ogräs, vilda hörn, humlevänliga blommor, gistna trän med bomöjligheter…. Kort sagt, allt är fixat. Ett enkelt sätt att säga att man gör något för insekterna: köp en tomt där allt redan finns. Klart.

Visst behöver vi röja en del för att få tomten och torpet i normalt bruk igen, så att inte byggnader och mark förstörs av växtligheten. Men jag ska erkänna att jag mest går omkring och njuter av det talrika vilda livet vi har inpå torpknuten, i vårt ogräs och vildmark.

Kirskålen är talrik runt hela tomten och lockar alla möjliga flygande insekter. Här en ängshumlearbetare i full aktion.

De tidigare ägarna satte upp en fin holk i aspen mitt på gårdsplanen. Den är nu bebodd av en familj talgoxar, våra närmaste grannar. Trevliga och anspråkslösa och bidrar med trevligt kvitter. Ungarna är inte flygfärdiga ännu, en sen häckning. Vi sitter varje dag på verandan och spanar med spänning, väntar och väntar. När får vi se dem?

Fjärilar fladdrar förbi, mest pärlemorfjärilar som tycks gilla den röda färgen på verandan. Men häromkvällen hittade jag en liten tistelfjäril som kraschat i en av regntunnorna. Sliten och trött efter lång färd och lång sommar var det inte mycket ork kvar i den.

Naturligtvis fick den ett skrovmål i form av sockervatten på ett fat i skyddat läge medan vi åt vår egen middag. Olyckligtvis råkade den trilla den ner i sin sockriga måltid, varpå jag fick fiska upp en något glaserad tistelfjäril när jag senare skulle titta till den. Som tur var hade inte vingarna alldeles klistrat ihop sig utan den var fortfarande kapabel att flyga och röra sig.

Dagen efter, när solen sken och värmen kom, laddade den upp på verandaräcket innan den sedan hoppigt fladdrade iväg över gräsmattan. Förmodligen kanske den inte hänger med så länge till. Men nu fick den i alla fall en liten frist och slapp drunkningsdöden i vår vattentunna.

Mygg, knott, bromsar och flugor vimlar det förstås också av, vilket inte är lika trevligt, så visst förekommer diverse insektsdödarapparater på vårt verandabord. Annars skulle vi bli alldeles uppätna.

Men de små blodsugare som inte möter döden i vår Thermacell blir till mat åt fladdermössen och hussvalorna som far med vindens hastighet runt stugan.

Och har man tur kan man få se morkullorna flyga över trädtopparna i skymningen, på väg mot sjön på andra sidan skogen, medan de utstöter sitt karakteristiska knorrande ljud.

Naturen när den är som bäst. Vild.

Annons