Avbrutet morgonte – igen

Det var ännu en solig morgon vid torpet. Jag tänkte att jag skulle avsluta frukosten med att ta mitt morgonte sittande på trappan medan solen steg upp och öste sommarvärme och ljus över gräsplanen framför huset.

Jag brukar ha den ambitionen. Och visst sitter jag där med teet. Men det brukar inte bli så länge. Mitt rekord är två minuter.

För det finns alltid något som väcker intresset som man måste titta närmare på. En fladdrande fjäril. En fågelunge i den stora aspen på gårdsplanen. En rovfågel i skyn. Ja ni vet.

Den här morgonen var inget undantag. Medan jag satt där och blåste på teet tittade jag lite slött på blomrabatten under farstufönstret. Där växte ett bestånd av någon slags malva som planterats gud vet när och nu var ganska stort och vildvuxet. Vackra rosa blommor som doftade milt och gott. Men som tyvärr måste grävas upp till nästa år eftersom de växte för nära fasaden som började bli fuktskadad. Men eftersom inga insekter verkade särskilt intresserade av dem kändes det inte alltför svårt. De hade blommat i flera dagar utan att jag sett en enda humla eller fjäril besöka dem. Och prydnadsväxter utan gagn för insekter går bort. Särskilt när de står i vägen.

Men. Bäst jag smuttade på teet såg jag plötsligt ett gäng humlor som fladdrade runt – i de där malvorna. Vad nu?

Teet lämnades bortglömt och kallnade sakta på trappen medan jag stod böjd över malvorna, ivrigt studerande humlerumpor. Jomenvisst. Det var ju trädgårdshumlor! Så kul! Dem hade jag inte mycket av hemma. De är riktigt långtungade och kräver djupa blommor, såsom fingerborgsblommor till exempel, och såna har jag inte i mina ängar hemma. Men de här malvorna var tydligen mums för just trädgårdshumlor. Det var bara dem som besökte blommorna, inga andra humlor.

De var så ivriga att de bokstavligen stod på huvudet ner i blommorna, kämpande i sig nektarn. Sen fort, fort vidare till nästa blomma. Flitiga arbetare som fyllde pollensäckarna.

Jag gladdes plötsligt åt att jag hade de här malvorna (eller vad de nu var). De var viktiga för det lilla trädgårdshumlesamhället. Och återigen tänkte jag vilken lyx det var att ta över en sommarstuga där det mesta redan var planterat, uppvuxet och redan upptäckt av alla insekter. Bara att ge sig ut och studera och njuta tillsammans med alla små kryp, med solen som värmer i ryggen. Kan en sommardag bli bättre?

– Så här står du och luktar på blommorna, sa maken som kom gående och gjorde mig sällskap.
– Nä, jag tittar på humlorna sa jag och pekade. Kolla! De här malvorna var visst humleblommor ändå!
– Ja, har man sett. Då är det ju synd….
– … att vi ska gräva upp dem, ja. Jag vet.
– Men det är ju inte förrän nästa år. De här får förstås stå tills humlesäsongen är över. Vattna inte för mycket bara, med tanke på fasaden, la han till och strosade sen iväg till nästa röjsågsprojekt.

Det är sån tur att vi har samma syn på humlorna, maken och jag.

Detta inlägg publicerades i Humlor, Växter och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Avbrutet morgonte – igen

  1. Eva skriver:

    Ni verkar ha det underbart liksom trädgårdshumlorna!

    Gillad av 1 person

  2. Jag tycker inte det ser ut som Malva. Jag tycker att det liknar Såpnejlika, som var väldigt vanlig förr vid stugor. Man gjorde tvättmedel av dem.

    Gillad av 1 person

  3. Anki skriver:

    Härligt att kunna sitta där i solen och ladda batterierna inför ännu en dag 🙂
    Tänkte precis som Annemor … det är nog snarare såpnejlikor än malvor du har där i rabatten … kan vara ett riktigt ogräs och är lätta att flytta, så när ni gräver upp dem, så peta ner dem någon annanstans – de brukar kunna sprida sig lätt … så välj en plats där de kan få breda ut sig.

    Gillad av 1 person

  4. Roffe skriver:

    Härliga tider vid torpet, kul att höra om din upptäckt. Kanske går ”malvorna” att flytta så de inte förstör huset.

    Gillad av 1 person

  5. Meggie skriver:

    Härligt att höra att ni nu fått lite sol och värme och verkligen kan njuta av det riktiga (avkopplande?) torparlivet. 🙂 Hoppas att ditt ben nu fungerar som det ska, nu när jag antar att det är mycket som ska göras på tomten. Tänker på dig varje gång vi är ute i skogen och plockar bär, hur lätt det kan hända att man trampar ner i någon osynlig hålighet eller fastnar med ett ben eller fot i ris och grenar som lämnats kvar efter avverkning medan det andra benet fortsätter att gå. Och så ligger man där på näsan. Och om det som inte får hända ändå händer, hur ska räddningspersonalen hitta oss i en ogenomtränglig skog där det dessutom inte finns täckning på mobilen. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Jo nu har vi fått njuta av sol och värme och inte bara regn! Visst är det mycket att göra, men vi försöker att ta lite i taget. Tomten är rätt ojämn så det är slitsamt för benet. Man får gå långsamt och försiktigt.
      BRA att ni tänker på att gå försiktigt när ni är ute i skogen! Det är så väldigt lätt hänt att ramla och skada sig! Jag hade inte fattat HUR lätt det är. Och sen är man handikappad för ett år framåt. Jag kan fortfarande inte gå mer än 1,5 km på plan mark utan att vila.
      Se till att ha sällskap av varandra i skogen så åtminstone någon kan visa eventuell räddningspersonal rätt! 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.