Den mystiskt glidande tordyveln

Det var en ganska varm lördagseftermiddag. Jag var ute på en promenad för att gåträna benet. (Nu går jag helt utan kryckor. Det går inte fort, men det går framåt.)

Bäst jag gick där längs asfaltsvägen fick jag se en tordyvel långsamt komma hasande tvärs över vägen framför mig.

Inget märkvärdigt i det. Tordyvlar brukar hasa omkring långsamt.

Det som var märkligt var att den gjorde det på rygg. Till synes helt utan att röra någon endaste kroppsdel. Bara gled elegant fram över asfalten utan att röra en fena.

Jag hann tänka ”Hur i hela friden tar den sig framåt egentligen?” innan jag fattade vad det var jag hade framför mig.

Tordyveln var förstås död. Avliden och hädangången.

Skälet till att den gled så elegant framåt var en liten svartmyra som tydligen bestämt sig för hämtmat till middag. Den drog envetet tordyveln framåt, med käkarna i ett stadigt tag runt dess huvud. Stannade inte för att vila ens. Bara drog sin middag, tjugo gånger så stor som den själv, framåt och hemåt. Mot stacken. Bit för bit, centimeter för centimeter.

Vilken järnvilja hos en insekt mindre än en lillfingernagel.

Vissa gånger häpnar man mer än vanligt över naturens under.

Och inser hur bra man har det. Jag har det betydligt enklare när jag ska släpa hem min egen middag.

Detta inlägg publicerades i Insekter och märktes , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Den mystiskt glidande tordyveln

  1. Eva skriver:

    Helt fantastiskt!

    Gillad av 1 person

  2. Roffe skriver:

    Mycket i naturen kan vi inte förstå och tur är väl det, myrornas styrka och förmåga att hitta till stacken är imponerande. Det blev en trevlig historia tack för den.

    Gillad av 1 person

  3. Ja visst är det underbart att stanna upp och se det lilla i det stora. Fin berättelse.

    Gillad av 1 person

  4. Anki skriver:

    Underbart – tack för denna lilla berättelse Gunilla!

    Gillad av 1 person

  5. Meggie skriver:

    Man undrar ju vad myran tänker göra med tordyveln, blir det kalas hemma i stacken nu? Eller så kanske han jobbar på ”begravningsbyrån”. Jag har många gånger sett två myror komma bärande på en avliden kamrat på väg hem till stacken.
    Mycket får de stå till svars för, myrorna. Flitig som en myra (gäller kanske även bin), myrkryp i benen, myror i brallan, myrornas krig. Spännande varelser som det är lätt att fantisera kring och som vi säkert kan lära mycket av.
    Tack för en fin liten historia. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Haha, så där har jag inte tänkt men du har ju alldeles rätt – myror förekommer i de flesta uttryck. Själv tycker jag myror är ascoola. De har ju som olika yrken i stacken – renhållning, matsläpare och så min favorit – de som bara har till uppdrag att äta. Sen tror jag de måste kräkas upp det till övriga eller så, men vore det inte för den biten skulle jag kunna tänka mig ett sånt jobb. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.