Håll alltid platsen under uppsikt

Jag var på jakt efter en kollega i ett jobbärende. Hade sökt honom ganska länge. Varit förbi hans skrivbord flera gånger vid olika tillfällen men han var aldrig där. Inte nu heller. Så jag frågade en av hans arbetsplatsgrannar vid skrivbordet bredvid.

– Hej! Du har inte sett Leif?
– Nej?
– Jag har försökt få tag i honom rätt länge nu. Han verkar vara spårlöst borta.
– Ja, det verkar inte bättre. Mystiskt.
– Han har väl inte gått i pension redan? Det är väl nästa år?
– Ja, nä, det har han inte. Hans grejer är ju kvar här.
– Jättemärkligt.
– Verkligen.

Och så fortsatte arbetsplatsgrannen:

– Men han borde nog se till att dyka upp snart. Med tanke på vad som hänt med hans tangentbord. Det kanske sprider sig.
– Va? frågade jag dumt. Vad har hänt med hans tangentbord?
– Tja, han har ju inte varit här på ett tag va, och då händer det liksom saker.
– Vad?
– Kom och kolla får du se.

Jag tog några steg fram så jag kunde se över tygskärmväggen som avskilde arbetsplatsen från gångstråket, in på Leifs skrivbord. Leifs arbetsplatsgranne rullade fram på sin stol och pekade mot Leifs tangentbord.

– Så här blir det om man är borta för länge. Det gäller att passa sig. Vänder man ryggen till för länge är det kört, alltså.

Och jag såg tangentbordet. Och jag började gapskratta. Arma Leif. Vilka kollegor.

Den här avdelningen var känd för att vara rätt skämtsamma med varandra. Men det här var nog det värsta sprattet hittills.

De hade planterat smörgåskrasse i Leifs tangentbord. Vattnat och skött om. Och den hade grott. Nu var tangentbordet givetvis helt oanvändbart.

Tja. Så kan det gå när man inte håller koll på sin arbetsplats. Lämna aldrig kollegor utan uppsikt.

Annons