En kattfläck i regnet

Det har typ blivit tokhöst ute. Den där riktigt gråa, regniga, dimmiga sorten där dagarna är just gråa, regniga och dimmiga och nästintill helt utan solglimtar. Fukten tränger in överallt, våta löv samlas på vägar, trottoarer och trädgårdsgångar för att inte tala om på gräsmattor. Det har för all del sin tjusning, jag gillar hösten, men när man är inne på tredje eller om det är fjärde dagen med gråhet, regn och dimma är det lätt att misströsta en smula.

Har ni också märkt att regnet på något mystiskt sätt når längre in under taken så här års än det gör på till exempel somrarna? I oktober är det alltid blötare på altangolvet långt in under altantaket än vad det är på sommaren. På förstutrappen är det blött hela vägen fram till ytterdörren numera. Trots stort tak. Hur går det till? Regnar det mer horisontellt på höstarna, eller?

En som inte heller gillar regnet är Gunnar. Han brukar ju som bekant sitta och vänta på oss vid dagens slut för en matbit och en stunds slaggande hos oss för det fall husse inte är hemma. När jag kom hem i tisdags och parkerade min cykel satt han sin vana trogen på förstutrappen och väntade. Men väldigt missnöjt.

För det regnade ju. Och verandataket erbjöd inte längre något vidare skydd, som beskrivet ovan. Det regnade in och var blött ända fram till ytterdörren. Ingen fristad från blötan för en stackars katt som helt beskedligt satt där och väntade på att bli insläppt och omhändertagen av extrapersonalen.

Jag har nog aldrig hört honom jama så eländigt i väntan på att jag skulle få upp ytterdörren och slå av larmet. Det verkade som om han suttit där i flera timmar, minst, och säkert nästan var nära svält- och kölddöden. Som vanligt, tänkte jag.

Men när han väl rest sig och smitit in fick jag ändå ge honom lite rätt. På verandagolvet där han suttit och väntat fanns nu en torr, Gunnar-formad fläck mitt i allt det våta. Hans kroppsvärme hade alltså torkat upp vätan medan han suttit där och väntat. Och det tar ju en stund, tänker jag. Så han hade nog faktiskt suttit där ett tag.

Så han fick faktiskt lite extra lyxigt mellis i form av tonfisk. Som han glatt smaskade i sig innan han tassade in i sovrummet, hoppade upp, la sig till rätta och blötte ner min säng.

Detta inlägg publicerades i Katter och märktes , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En kattfläck i regnet

  1. Eva skriver:

    Stackars lilla Gunnar! Så fint att han fick tonfisk och en gosig säng att lägga sig i och blöta ner….

    Gillad av 1 person

  2. Anki skriver:

    Haha … ja så är det nog – upplever samma sak med regnet och blötan – genomblött även under verandataket! Stackars Gunnar … och vår Sixten också – stackars alla katter som får vänta på att vi behagar öppna och släppa in dem 🙂 Klart de måste tröstas med ett extra gott mellanmål 🙂

    Gillad av 1 person

  3. Stackarn vad han väntade på att ni skulle öppna och släppa in honom i värmen.

    Gillad av 1 person

  4. Meggie skriver:

    Sällar mig direkt till din och Gunnars klagokör. Fifty shades of grey, säger jag bara… Enda ljusglimten just nu är att jag, nu när vi är hemma igen, kunnat köpa en ny laptop. 🙂 Den gamla har bråkat med mig hela sommaren och fungerar nu bara när den själv vill och även då högst motvilligt. 😦 Nu hoppas jag komma igång både med att skriva och kommentera igen. 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.