Det var sent i onsdags eftermiddags. Klockan hade passerat 16.30 och det hade just börjat mörkna ute. De gula löven låg täta längs gångvägen över Klara kyrkogård i centrala Stockholm. Det var en sån där lite ruggig men ändå klar och kylig hösteftermiddag när det är rätt okej att vara ute men man ändå ser fram emot att få komma hem till stugvärmen och tända lite lampor.
Jag vandrade sakta över kyrkogårdens grusväg på väg hem från arbetet, lät tankarna ströva fritt kring vad som hänt under dagen och vad jag skulle ägna kvällen åt. Förnöjd med tillvaron.
Då nåddes mina öron av en skönsång jag inte var beredd på. Alls.
Inte inifrån kyrkan. Utan högt uppifrån en trädkrona på ett av alla de ståtliga träd som omger kyrkan. Osynlig i mörkret satt en koltrast och sjöng sin melodiska drill.
Jag erkänner att jag stannade till. För att lyssna. Men också för att tänka efter. Vänta nu – vilken årstid har vi egentligen? Visst är det väl ändå oktober? Det vill säga inte alls säsong för koltrastsång? Brukar inte de sjunga typ på – våren?
Det funderade jag på ett tag. Men så tänkte jag: spela roll. Sak samma om det var en förvirrad koltrast som vaknat på fel sida av sommaren. Det var ju vackert hur som helst. Oavsett när på året man hör koltrastens sång så är den alltid lika vacker.
Så jag stod kvar där en stund. Och lyssnade. Och fnissade lite åt att man nästan fick vårkänslor så här en dag före halloween.
Så kan den låta, skönsång i halloweentider.
Om ni också vill lyssna på en koltrast kan ni göra det här, på sajten fågelsång.se.
Amatörbiologen 
Så poetiskt skrivet, så vacker sång och så fin bild.. Trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Tack Eva och tack detsamma! 🙂
GillaGilla
Du kan skriva orden så man lever sig in i vad du skriver. Stämningsfullt och konstigt på samma gång att höra Koltrasten sjunga nu så här års.
GillaGillad av 1 person
Tack Annemor, det var fint sagt. 🙂 Så glad jag blir.
Javisst, konstigt men stämningsfullt likväl!
GillaGillad av 1 person
Underbart Gunilla! Verkligen lite fel tid, men vad gör väl det … koltrastsång är alltid vackert!
GillaGillad av 1 person
Visst är det! 🙂
GillaGillad av 1 person
Så fint och stämningsfullt beskrivet. Jag kan riktigt höra hur gruset knastrar under skorna när du går där i mörkret över kyrkogården, och så plötsligt en koltrast som sjunger för just dig, lite uppmuntrande och trösterikt. Kan ju vara lite spookey annars att vandra omkring på en kyrkogård så där bland halloweenspöken och andra oroliga andar. 🙂
Bilden är också väldigt stämningsfull om man kan bortse från de upplysta kontorshusen, och får mig att tänka på en sorglig dikt vi fick läsa i skolan, Elegy written on a country churchyard av Thomas Gray. Även om jag inte förstod/minns så mycket av dikten tycker jag titeln är lite häftig och tänker ofta på den om jag går omkring på en kyrkogård, som vid Allhelgona, när det är mörkt och alla ljusen brinner. Elegy written on a country churchyard!
Det är märkligt det där med fågelsången. Jag har också lagt märke till att det fortfarande är många fåglar som sjunger, en del riktigt ihärdigt, och långt efter att det blivit mörkt. 🙂
GillaGillad av 1 person
Vilken härlig lång kommentar! Tack! 🙂
Tja, det är ju lite avigt med gamla Sancta Klara kyrka mitt i kontorskvarteren. Desto härligare när den kan upplevas som en liten stämningsfull oas. Den där dikten har jag aldrig hört talas om men jag håller med om att titeln är både vacker och häftig.
Vad gäller fåglarna tänker jag att det kanske är ungfåglarna som håller på och förbereder sig. Läste det någonstans, att det bara är årsungarna som sjunger på hösten. Men i mörkret…. tja. Han lär väl ha visst försprång i vår kantänka. 🙂
GillaGilla