Överleva

Överleva. Det är vad det handlar om just nu. Bita ihop och överleva.

Visst är det lite så det känns? Maken till gråtrist, disig och regnig november var det länge sen jag var med om. Det är fuktigt, det är grått och det blir liksom aldrig riktigt ljust.

Men häromdagen fick vi faktiskt en stunds sol vid lunchtid här i Stockholmstrakten. Vips var alla glåmiga kontorsanställda ute på gatorna där de ställde sig på en solbelyst fläck och vände ansiktena mot solen. Som faktiskt värmde. Ja, jag var en av de där glåmiga. En kollega berättade om en vän från Bolivia som liknat svenskarna vid krokodiler – vid minsta solgnutta krälar vi fram för att gassa oss i ljus och värme. Ja jösses så rätt han hade, bolivianen.

Men vi ska inte deppa. November har sin charm, det är stilla och rofyllt, världen saktar ner en aning och man kan kosta på sig att så smått börja se fram emot adventstider och stundande jul. Redan om en dryg vecka är det dags – första advent, första milstolpen.

Och efter jul kommer nyår, vinter och sen blir det vår igen. Och då kommer jag kunna glädjas åt att mina alldeles nyplanterade iris-lökar tittar upp och bjuder på både prakt och käk till nyvakna humlor.

Vilken tur att november var så mild, grå och fuktig. Annars hade jag inte kunnat plantera lökarna häromdagen. Där ser man. Ytterligare något bra med november.

Trevlig helg på er.

Annons