Vinterfåglar inpå knuten 2020 – utan vinter

Så var det dags igen. I helgen som gick ägde årets stora fågelräkning rum. Sista helgen i januari går vi man ur huse för att räkna vinterfåglar vid våra fågelmatningar och rapportera till Birdlife Sverige. Ja, kanske inte man ur huse, då. Alla är nog inte lika begeistrade. Men rätt många är vi ändå. 2019 var vi hela 21 513 rapportörer över hela Sverige.

I år som alla andra år var det klart att jag skulle bidra. Jag har en matning, alltså rapporterar jag. Men just i år hade jag väl inte så stora förhoppningar om något vidare resultat. Det milda vädret har gjort att fåglarna inte varit särskilt beroende av frömatning. Det finns gott om naturligt käk i naturen, så att säga. Beläggningen har därför varit rätt låg vid mina fågelrestauranger i år. Den här helgen skulle säkerligen inte bli annorlunda.

Men skam den som ger sig. Jag la ut lite mutor i form av osttärningar och hackade talgbollar en stund före räkningen på lördag förmiddag. Med lite tur skulle jag kunna locka till mig några skator åtminstone. Jag vägrade lämna in ett tomt protokoll.

En stund senare gick jag ut med min kikare, mitt protokoll och en kaffekopp. Väl påpälsad slog jag mig ned på en trädgårdsstol med blicken vänd mot matningen och pennan i högsta hugg. Jag var beredd. Låt anstormningen av fåglar börja.

Föga anade jag hur rätt jag skulle få i fråga om anstormning.

Det började lugnt. En och annan steglits. En blåmes. En skata, mycket riktigt ute efter osttärningarna. Haha! Visste jag väl. Jag fick några pinnar i mitt protokoll. Hittills bättre än väntat. En ekorre dök också upp med siktet inställt på jordnötterna, men den fick jag ju inte räkna med. Synd.

Solen skymtade mellan molnen emellanåt. Jag tog en klunk kaffe. Tänkte att det ändå var rätt ok att sitta där ute. Njuta av den friska luften en smula, av att sitta och ta det lite lugnt. Hälsa på förbipasserande grannar och förklara vad jag sysslade med (inte spana på grannar utan på fåglar). Ta en klunk kaffe till.

Det började lite försiktigt. De kom några i taget. Slog sig ner i den höga björken intill matningen och sjöng glatt. Det var ju nästan vårväder. Jag lyfte kikaren och spanade. Grönsiskor! Det var grönsiskor som kommit på besök! Små, grönsvarta och glada. Så kul!

Grönsiska, hane
Foto: Tommy Brinksäter
http://www.pemacore.ys.se

Några av dem flög ner till matningen. Ha! Ännu en art! Jag fyllde raskt och nöjt i mitt protokoll.

Och strax därefter kom invasionen. Grönsiska efter grönsiska kom flygande. De flög till matningen, bort från matningen, tillbaka igen, trängde bort andra grönsiskor, flög ner till marken, skrämde iväg varandra, flög tillbaka upp till matningen, ner till marken, fram och tillbaka. På några minuter myllrade hela fågelmatningen av grönsiskor. Marken böljade av fågelkroppar. Frömatarna var belägrade. Jag skrev febrilt i mitt protokoll. Räknade, skrev, strök, tittade, räknade igen, strök, skrev. För varje minut blev de fler och fler. 14, nej, 21, nej nu kom några till, 24… och nu flög de där, då blir det… nej, nu kom fem till, vad blir det nu.. sitt still hörni! …. Kaffet kallnade i min mugg medan jag räknade och skrev, helt koncentrerad. Det är en teknik att räkna en rörlig massa av fåglar. Man får vara snabb. Väldigt snabb. Helst ha vidvinkelsyn också. Och två extra händer som kan skriva medan man räknar.

Till slut lugnade infernot ner sig en smula. Det började småregna. Grönsiskorna flög upp i björken eller iväg in i skogen. Bara några enstaka vägrade lämna solrosfröna. De satt kvar i regnet och tuggade.

Kvar i regnet satt även jag och försökte få ordning på mitt protokoll. 34 grönsiskor fick jag ihop. Det vill säga det högsta antalet närvarande grönsiskor vid matningen vid ett och samma tillfälle. Tjoho! Vilket toppenrekord!

Jag väntade några minuter till. Väntade på fler överraskningar. Men inga fler fåglar dök upp, vare sig grönsiskor eller någon annan art. Åtminstone inte fler än vad jag redan räknat in. Så jag packade ihop och gick in. Väldigt nöjd med dagens resultat.

Söndagens räkning bjöd inte på några fler överraskningar. Två koltrastar och en talgoxe dök upp. I övrigt rådde söndagslugn. Grönsiskorna hade dragit vidare.

Nöjd med årets insats rapporterade jag således in följande:

När jag kom till grönsiskorna protesterade verktyget: ”Du har matat in fler än 25 individer. Är detta korrekt?” Med största tillfredsställelse klickade jag på Ja-knappen. Det kan du ge dig på att det är korrekt! Mitt högsta individresultat någonsin!

Så. Trots frånvaron av vinter fick jag ett väldigt bra resultat i min räkning av vinterfåglar i år. Mycket bättre än jag förväntat mig.

Där ser man vilka överraskningar man kan få när man räknar fåglar.

Detta inlägg publicerades i Ekorrar, Fåglar och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Vinterfåglar inpå knuten 2020 – utan vinter

  1. Roligt med en så stor flock Grönsiskor. Jag hade färre fåglar än vanligt i år. Att rapportera blev:
    Nötvecka 2, Talgoxe 4, Blåmes 3, Pilfink 5, Skata 1, St.Hackspett 1, Grönfink 5, Grönsiska 1, Entita 2,
    Domherre 2, Koltrast 1.

    Gillad av 1 person

  2. Eva skriver:

    Ber att få gratulera till rekordet. Bra jobbat. Måste ha varit spännande att titta på när de dök upp.

    Gillad av 1 person

  3. Roffe skriver:

    Bra jobbat, din iakttagelse att det är mindre antal fåglar vid matningen stämmer i alla fall i Stockholmsområdet där vi inte har vare sig snö eller kyla.

    Gillad av 1 person

  4. Meggie skriver:

    Kul grej det här med fågelräkningen som verkar engagera allt fler varje år. Grattis också till en härlig berättelse och till rekordet i antalet grönsiskor. Rekord även för oss, dock bara ungefär hälften av ditt. Det var också första gången som vi hade dem med på vår lista. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Tack för fina ord, Meggie! Och kul att ni också fick många grönsiskor! Grattis till rekord!
      Förra året var det gråsiskor, i år är det grönsiskor. Undrar vad det blir för siska nästa år. 🙂

      Gillad av 1 person

  5. Anki skriver:

    Heja, heja! Kul att de kom så precis som du satt där och räknade … det gäller att ha lite tur!
    Jag sitter inne vid köksbordet och räknar … fågelbordet står bara ett par, tre meter från fönstret – väldigt bekvämt 🙂 Därifrån har jag även utsikt över talgbollarna i busken bakom och hasselnötterna på verandan till ”Lillstugan. I år är det verkligen mycket glesare både i antal arter och individer, men räkna och rapportera ville jag ju göra ändå förstås 🙂 Inga grönsiskor, inga gråsiskor, inga svartmesar … två pilfinkar, men inga gråsparvar och ingen koltrast. Inte en enda domherre, men … två större hackspettar, fem blåmesar och sju talgoxar, två nötväckor, en nötskrika, två entitor, en sparvhök och en skata … sen tror jag inte det var fler … nåja, inte såå illa i alla fall. Sen såg jag en flock sidensvansar, men det var inte hemma utan i en av hagarna när jag var ute och gick, så de fick ju inte heller vara med 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Ja visst får man ha tur! Ibland kommer flockarna dagen efter räkningen är avslutad… ridå, liksom. 🙂
      Men grattis, det var ju många arter! Heja dig! Och så härligt att få sitta inne och räkna. Jag har en matning på baksidan som jag ser inifrån men den ser de knappt åt i år. Den andra är mer populär och den ser jag inte inifrån….. Jaja, rättvist, ska de frysa ska väl jag det också. 🙂
      Så typiskt att sidensvansarna höll sig utom räckhåll. Så var det med grönfinkarna hemma. På granntomten. Så de fick inte vara med de heller.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.