Japp. De har kommit upp.

Dagligen hör jag rapporter om vårblommor som kommit upp i arbetskamraternas rabatter. Det är snödroppar och krokusar och påskliljor om vartannat, och oro över eventuella kommande frostnätters påverkan på de späda blomstren. Och klimatoro över att blomstren kommer upp alldeles för tidigt, i februari redan.

Själv har jag inte kunnat bidra med dylika rapporter. Vi bor tydligen i något slags köldhål. När alla andra har nollgradigt en morgon har vi typ -3 grader. Alltid några grader kallare än alla andra. Jag tror det beror på att vi bor i en sluttning nedanför ett berg. Kall luft och kallt vatten rinner liksom ner längs berget till oss och stannar där.

Så jag har inte brytt mig om att kika så noga efter vårblommor. Härom morgonen hade vi sex minusgrader. Då ville inte ens jag gå ut. Så då är nog blommorna inne på samma spår, tänkte jag.

Men idag lördag, när jag ändå var ute för att fylla på fågelfrön i den blåsiga förmiddagen, tog jag en sväng förbi köksängsogräsrabatten. Jag stod där framåtböjd en god stund, faktiskt. Letade mellan fjolårets ängsblomstänglar, som står kvar som fröreserv till steglitserna och andra fåglar. Var det inte här jag hade planterat…..?

Och javisst. Där var de ju. En god bit på väg dessutom.

Mina krokusar hade kommit upp. I alla fall några av dem. Friska, gröna stänglar som sköt upp bland fjolårsgräset. Fjolårsgräset som fortfarande var luftigt och högt eftersom det inte har varit något tungt snötäcke som tyngt ner det. Det var kanske därför jag inte sett dem. Men där var de, som sagt. Krokusarna.

Där ser man. Även hos oss har alltså våren börjat titta in. Det hade jag inte trott!

Men jag tror jag låter fjolårsgräset och de gamla vissna ängsblommorna stå kvar en stund till. Eftersom de döljer krokusarna lite. Då kanske inte rådjuren hittar dem så fort. Så får vi njuta av våren lite till.

Återstår bara att se om pärlhyacinterna också dyker upp så småningom. Var jag nu planterade dem. Hm.

Annons