Nyinflyttade

De kloka trädgårdsmänniskorna brukar säga ungefär att ”låt det som vill växa få växa i trädgården istället för att försöka trycka ner växter som inte passar in”. Efter några år har jag insett att det ligger något i det. Efter några år av försök att plantera växter som sen bara försvunnit har jag nu börjat följa det rådet.

Kantnepeta, åkervädd och en näva av något slag har jag prövat att gräva ner. De syntes sen aldrig mer till. Påskliljor planterade jag. Det kunde väl inte ens jag misslyckas med. Jodå. Gröna blad fick jag. Inget mer. Mina lungörtsplantor för en tynande tillvaro. Luktviolerna kom upp, dog och försvann. Sen har det fortsatt i ungefär samma stil. Till slut lessnade jag på att lägga pengar på växter som aldrig överlevde.

Men. Istället har jag fått en hel blomsteräng under köksfönstret som växte upp på egen hand och en ny självsådd björk på baksidan. Plus ett helt nytt hallonsnår som inte fanns där innan. En ny åkervädd på ett helt annat ställe. En plötslig väddklint alldeles intill äppelträdet. Växter som jag inte planterade men som spritt sig hit och ville växa, tydligen. Jag tackar och tar emot.

Med den tidiga vårsolen och en meterologisk vinter som visst aldrig blev var det frestande att redan nu i mars ta en tur runt tomten och se vad som börjar hända den här våren i den här självsvåldiga trädgården.

Det är förvisso blött och kallt fortfarande. Men det hindrar inte den här nya grannen. En vintergäck. Den har vi aldrig haft förut. Men tydligen gillar den vår soliga baksida för nu har den flyttat in där, i utkanten av ogräsängen. Granne med tussilagona som snart dyker upp.

Så kul! En ny växt!

Och knappt hade jag hunnit smälta denna glada nyhet förrän jag gjorde denna upptäckt.

Tussilago är förvisso ingen nyhet i vår trädgård, dem har vi gott om. Det som är särskilt med dessa är att de flyttat in i komposten. Det gröna kompostgallret skymtar i bakgrunden på bilden. De har alltså slagit rot en halvmeter upp i luften på en hög gammal gräs- och ogrässörja.

Gissningsvis är de ett resultat av när jag rensat bort alltför många tussilagoblad från baksidan i somras. Någon rot följde väl med och fick en idé om ny adress. Bättre bostadsförhållanden, kanske. Mig gör det inget. Vår kompost är egentligen ingen riktig kompost. Mer en samlingsplats för organiskt avfall, med pinnar och växter i en salig blandning och ett väldigt populärt hotell för kopparödlor, möss och igelkottar. Nu har de färska blommor i sällskapsrummet också.

Jag tycker det är så fantastiskt med allt som växer upp av egen kraft. Vårblommor som trotsar allt och flyttar in där det passar dem. Växer upp och trivs. Sprider vår och lycka. Bara att glädjas. För jag har med tiden börjat inse att jag inte har särskilt gröna fingrar. Jag får ju bara inte växter att överleva. Men det kan jag faktiskt leva med. Det behöver ju inte betyda att jag måste leva i en öken. Om jag bara låter naturen hjälpa till och bestämma själv vad som passar var så går det ju fint. Det är därför jag har en massa klöver, tussilago, vitsippor, prästkragar och bergklint. Alldeles av sig själva.

Både insekterna och jag är nöjda.

Detta inlägg publicerades i Växter och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nyinflyttade

  1. Roffe skriver:

    Så är det naturens har en helt egen fantastisk kraft, där fåglar och insekter planterar våra inhemska växter där det passar i naturen. Sitt still lita tillbakalutat och njut, billigt och härligt.

    Gillad av 1 person

  2. Eva skriver:

    Kloka insikter!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.