Behovet av maskrosor

Det går inte att dricka kaffe utomhus hos oss. Det blir kallt alldeles för fort. Vilket inte beror på någon slags lokal temperatursvacka i just våra kvarter. Att det skulle vara kallare hos just oss än hos genomsnittet. Nej. Det beror på att det finns för mycket att se där ute.

För det är ju nu det händer. Det är nu insekterna vaknar, blommorna slår ut, växterna spirar, fåglarna sjunger, jorden värms och livet återvänder. Det är aktivitet precis överallt där ute. Det är nästan svårt att hänga med.

Jag slår mig som alltid ner på min förstukvist i solen med en kopp kaffe, med ambitionen att sitta ner och ta det lugnt en stund, och det slutar som alltid med att kaffet kallnar på förstukvisten medan jag fått syn på någon spännande insekt och störtat iväg för att titta närmare.

Idag var det ett gäng solitärbin och några humledrottningar som fångade min uppmärksamhet. De hade upptäckt alla maskrosor som nu blommar i vår gräsmatta. Maskrosor betraktas ju rent allmänt som ett ogräs som man som en god fastighetsägare bör hålla borta från sina gräsmattor.

Väldigt dumt, skulle jag säga. För maskrosorna behövs. Det kan faktiskt gälla livet.

Det gjorde det för den lilla trädgårdshumlan som hittat till min gräsmatta. Hon var rätt slutkörd, knappt så hon orkade flyga längre. En sån tur att mina maskrosor står tätt, tätt så hon enkelt kunde förflytta sig emellan och käka. Hon sög nektar och samlade på sig pollen i blomma efter blomma. Maskrosor är frikostiga med båda delarna. Till sist var hon mer gul än svart av allt pollen. Och förhoppningsvis mätt och nöjd, för strax lyfte hon och flög iväg över hustaket. Ännu ett litet insektsliv räddat.

Knappt hade hon gett sig iväg och jag återvänt till mitt kallnande kaffe förrän nästa humla dök upp. Denna gång en stenhumledrottning. En favoritart. Väldigt välkommen. Hon började i andra änden av gräsmattan och betade av de maskrosor som trädgårdshumlan lämnat orörda. Hon var vid lite bättre vigör och fyllde snabbt på sina förråd innan hon lyfte och begav sig vidare mot allmänningen.

Jag stod kvar på min gräsmatta och tittade ut över de många maskrosorna. (Kaffet var ju ändå kallt vid det här laget.) De var fler i år än förra året. Så bra. Det betyder att fler insekter kan äta sig mätta. För nu i skarven, när krokusarna och de andra vårblommorna har blommat över och sommarblommorna ännu inte börjat blomma, är det brist på mat. Men maskrosorna har sin högsäsong nu. Och de är bra mat. Det är därför det är så viktigt att låta åtminstone en del av dem stå kvar.

Så snälla ni som har tomt, gör det! Låt maskrosorna stå! Rensa inte bort allihop! Då räddar ni humlorna och de andra pollinerarna. De kommer att tacka er för hjälpen genom att pollinera era äppelträd om några veckor. När ni sen framåt sensommaren tar en tugga av det saftiga äpplet, eller plockar de röda fina hallonen, kom ihåg att ni kan göra det tack vare att ni lämnade några maskrosor i våras.

Och så slipper man ju rensa ogräs. Bara en sån sak.

Annons