Björkarna slog ut medan vi såg på

Jag erkänner. Vi var vid vår sommarstuga i Kristi himmelfärdshelgen. Trots karantänsregler om max 2 timmars resa från hemlänet. Men givet att vi redan varit sjuka (med mildare förkylningssymptom), att vår stuga ligger ensligt i skogen och vi därför inte träffar folk och att stugan helt enkelt måste ses till efter vintern, så åkte vi. Vi tog med oss vår karantän, så att säga. Och som en granne vid de gemensamma soptunnorna sa: ”Här är vi ju som i karantän allihop. Stugorna ligger ju som långt ifrån varandra.” (läses med norrländsk dialekt). För övrigt verkar den allmänna uppfattningen i byn vara att corona-karantänen mest är ett Stockholmspåfund…

Vi hade fina dagar. Och så många upplevelser. Jag försöker förmedla dem bäst jag kan.

En tidig och klar vårmorgon. Solen har nästan precis gått upp över tallarna. Det är kanske 8 grader varmt. Man knuffar upp stugdörren medan man sveper fleecejackan om axlarna. Och möts av öronbedövande fågelsång. Talgoxar, koltrastar, taltrastar, rödhakar, lövsångare, bofinkar, blåmesar. En veritabel ljudmatta. Ny för mig var rödvingetrasten. Den hittade gott om maskar i vår näringsrika gräsmatta. Men gillade inte att vara iakttagen. Blängde på mig och försvann.

Inte så mycket i blomsterväg hade slagit ut ännu. Våren var sen häruppe. Men några vita små blommor fanns överallt i gräsmattan. De var populära bland humlorna. Jag fick sällskap av en idog jordhumlearbetare vid fönsterputsningen (min blå hink i bakgrunden).

En annan humla, en drottning av åkerhumla, var nyvaken, vrålhungrig och förvirrad. Hon landade på min fot och kravlade vilset runt. Trodde min lila toffel var en blomma. Eller kanske en lämplig boplats. Hålen var ju lagom stora. Och ett tu tre hade hon krupit in i ett av dem och jag hade plötsligt en humla på foten. Inuti toffeln. Hm. Det var mindre bra. Inga hastiga rörelser nu. Jag ville inte bli stucken. Det gällde att försiktigt, försiktigt dra ut foten. Allt gick bra, humlan satt på min stortå när toffeln var väck och flög strax iväg. Jag hoppas hon hittade ett bättre bo än min toffel. Eller så får jag en överraskning nästa gång jag kommer till stugan.

Det var rent otroligt många humlor, faktiskt. Jag skulle gräva upp såpnejlikorna för att flytta till ny plats eftersom de växte intill husgrunden som skulle friläggas från fuktig jord. Men jag blev aldrig klar. Det fanns så många humlor att titta på, som flög förbi hela tiden. Medan maken röjde ut ladan, servade gräsklipparna och lagade vedförrådet ägnade jag mig åt artbestämning av det lokala humlebeståndet. Inte så produktivt för tomtrensningen eller för min del av städuppdragen. Men mycket roligare.

Men allra först fick det bli storstädning. Jag dammsög upp musbajs i farstun, städskrubben och gamla skafferiet. Mössen hade bott i stugan över vintern. Det visste vi. På baksidan av huset var en stor jordhög utgrävd på gräsmattan. Tydligen hade grävlingen också bott i stugan över vintern. Eller snarare under. Det visste vi inte. Den fick dessvärre flytta. Nog för att jag är tolerant, men grävlingar i grunden är inte bra för stugan. Vi väntade tills vi var säkra på att den gått ut, sen stängde vi igen hålet med stenar. Och förstod plötsligt varför det fanns små stenrösen här och där längs husgrunden. Det var inte första gången grävlingen flyttade in.

Andra nya grannar hade vi också. Ett talgoxpar hade byggt bo innanför vindskivan på västergaveln. En liten glipa mellan vindskivan och taknocken under vattbrädan räckte. De får förstås bo kvar. I sommar, när alla ungar flugit ut, får vi laga springan.

Alltså, hur svårt kan det egentligen vara att elda i en vedspis? Det är väl ingen konst?
(Jag tror inte att jag behöver uttrycka mig tydligare. Ni fattar.)

Myggorna har redan vaknat. Mer är liksom inte att säga om det heller. Som med vedspisen. Det talar för sig själv.

Varje kväll, när skymningen föll, flög morkullan över huset. Och den gjorde det flera gånger. Fram och tillbaka. Hanarna sträcker på kvällen för att imponera på brudarna. Kanske var det bara en, kanske var de två. Och kanske lyckas jag nästa gång få ett eget foto.

Våren var sen, som sagt. När vi kom upp var björkarna fortfarande kala. Bara antydan till ett grönt skimmer på ett par av dem. När vi åkte hem bara några dagar senare fanns det små, små musöron på nästan alla våra björkar.

Björkarna slog ut medan vi såg på.

Och vi längtar redan till nästa gång vi kan åka upp.

Det här inlägget postades i Humlor, Insekter, Växter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Björkarna slog ut medan vi såg på

  1. Eva skriver:

    Det låter som en underbar vistelse ni hade däruppe. Tror humlan i toffeln förstod att han hamnat hos en stor humleälskare. Värre med grävlingen. Har en gång bott i ett litet torp med grävlingsbo under golvet. Där har ni en liten fight att tackla tror jag! Men så härligt det låter med all fågelsång. Speciellt morkullan och rödvingetrasten var ju något alldeles extra. Musbajs, fågelbo i taknocken och myggor hör ju till idyllen! Förstår norrlänningarna som tycker coronan är ett stockholmspåfund. Måtte de bara klara sig från alltför mycket smitta. Hoppas ni har tid och möjlighet att åka upp över pingsten också. Tyvärr har ju den blivit en dag kortare än vad den borde vara. Må så gott!

    Gillad av 1 person

  2. Anki skriver:

    Alldeles underbart att läsa om er vistelse vid sommartorpet! Underbart med fågelsången tidiga morgnar nu – några morkullor har jag aldrig sett och inte rödvingetrastar heller …
    En grävling har försökt att ta sig in under vårt hus, men har givit upp … tror jag i alla fall. Jag har inte sett några tecken på att den varit här sedan månadsskiftet mars – april …

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Morkullesträcken är något alldeles extra. Och de knarrar så coolt – orrt, orrt, orrt….
      Hoppas du får se några någon gång! 🙂

      Du blomsterguru, du råkar inte veta vad det var för vita blommor i gräsmattan?:)

      Gillad av 1 person

      • Anki skriver:

        Haha … tror du har alldeles för höga tankar om mig! Ingen aning vad det är … eller min första tanke är backskärvfrö … den är i alla fall liten, vit, växer i gräset och blommar tidigt.

        Gillad av 1 person

  3. Meggie skriver:

    Haha, lite som det var mitt eget inlägg. Spåren efter mössen och allt annat som behöver sopas ut efter en långvinter. Inspektion av sånt som planterades i höstas, vilka fåglar, fjärilar och insekter som anlänt och vilka holkar det flyttats in i. Härlig läsning och det låter som ni haft det skönt. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Jag erkänner att jag hade just dina ord i huvudet när jag skrev om hur spåren efter mössen och vintern skulle städas ut. 🙂 De var så träffande. Hoppas det inte gjorde något.
      Håller tummarna för att ni snart får komma till stugan!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.