Dialog i torpet

Dialog tidigt den regniga nationaldagsmorgonen i ett torp strax norr om Ockelbo:

– Du anar inte vad jag just hittade i farstun när jag skulle ut på dass, sa jag till maken medan jag tog av mig regnjackan och kurade ner mig under sängtäcket igen.
– Nä, vadå? gäspade maken och sträckte på sig under sitt eget täcke. Mygg, som vanligt?
– Nä. Eller jo, det fanns det ju förstås, men det var inte det jag menade. Nej, något mycket märkligare.
– Vad? sa maken nyfiket, nu lite mer vaken.
– En groda.
– En groda?
– En groda.
– I farstun?
– Japp. En groda.
– Vad konstigt.
– Eller hur? Jag kan gå med på att mygg, spindlar och bromsar flyger in i huset. Jag kan till och med acceptera att mössen smiter in på natten via städskrubben. Men en groda, liksom?
– Fick du ut den då?
– Jadå. Jag fick hålla på ett tag, den var bara långa ben och panik, men till sist fick jag upp den i handen och ut på gräsmattan.
– Du har väl….
– …. tvättat händerna, jadå.
– Bra, sa maken och la armarna bakom huvudet och sjönk ner i sin kudde. Men jag undrar hur den kom in i farstun egentligen?
– Den var ganska liten. Bara 2 cm. Så antingen har den följt med någon sko in igår kväll eller så har den hoppat in på egen hand genom dörrglipan.
– Eftersom någon är lite slö på att dra igen den skeva ytterdörren, ja.
– Jaja. Men jag tror egentligen inte den följt med någon sko. De hade man ju på sig hela vägen in. Eller lämnade du dina arbetsskor ute på kvällen efter middagen, innan du tog in dem, så den kan ha hoppat ner i någon av dem?
– Nä, jag hade dem på mig senare och då var det ingen groda däri.
– Alltså måste den ha hoppat in på egen hand.
– Och då kvarstår frågan – varför?
– Tja. Det kanske regnade för mycket.
– Jo, det öser ju verkligen ner ute.
– Det kanske blev för mycket till och med för grodan.
– Haha. Ja, kanske.
– Då vet man att det regnar mycket.
– När till och med grodorna söker skydd inomhus.

Vanlig groda, unge
Foto: Sandra Standbridge, Getty images

Annons