Det svåra med fågelläten

Jag satt i godan ro och läste min bok i eftermiddagssolen på verandan vid stugan när maken kom instövlande för att ta en paus i slyskövlingen. Efter några klunkar vatten sa han plötsligt:
– Du, vad är det för fågel som låter så här?
Och så gav han upp en lång glidande vissling, följd av en annan lång glidande vissling i lägre tonart.
Jag såg upp från min bok och stirrade på honom. Min make har många goda egenskaper men musikalitet är inte en av dem.
– Du, jag har inte en aning. Det där lät mest som en beskrivning av Doppler-effekten. Du får nog vara lite mer specifik.
– Ja men den lät så där. Lite utdraget sådär. Jag hörde det imorse när jag var uppe på muggen. Vad tror du det kan vara?
– Det är verkligen jättesvårt att säga när man inte hört det själv. Du får nog kolla i någon fågelapp.
Så maken förlängde sin skogsröjarpaus med att ladda ner några fågelappar. Efter det följde ett långt bläddrande och testande av olika fåglars läten för att hitta något som lät likadant som det han hört den tidiga morgonen.
– Den här då? frågade han med jämna mellanrum och spelade upp diverse olika läten. Jag dömde snabbt ut fjälluggla, fjällvråk och andra helt omöjliga fåglar som inte ens fanns i närheten av vår stuga.
– Du får snäva ner det lite, sa jag och la boken åt sidan eftersom det inte var någon idé att försöka koncentrera sig längre. Tänk på var vi befinner oss. Vilka fåglar är tänkbara i en blandskog i Gästrikland, intill ett kalhygge, med en å och en sjö i närheten?
Härnäst följde ett frenetiskt bläddrande. Några fler läten spelades upp, bland annat spillkråka och gröngöling, men inget som lät som det utdragna lätet maken försökt efterlikna. Snart hade han avverkat hela artlistan, utan framgång. Det såg mörkt ut. Han såg dystrare ut för varje läte som inte stämde.
Men så plötsligt hittade han tydligen rätt.
– Den här! utbrast han triumferande och spelade upp ett sorgset, ödsligt fågelläte. Den här var det!
– En lom? sa jag misstroget. Var det en lom du hörde?
– Japp! Storlom! sa han nöjt. Det måste det ha varit. Det lät precis så. Smålom var det inte, det kollade jag före, men storlom var det!
– Du är medveten om att det du visslade inte alls lät som en lom? sa jag försiktigt.
– Nä, eller, vad fasen, det var väl ganska likt ändå?
– Nä, hjärtat, det var det inte. Men det var ju tur att du hittade vad det var på egen hand, la jag till och pussade honom på den kala hjässan. Och det är kul att du är så engagerad i vilka fågelarter vi har här.

För jag hade nog aldrig lyckats lista ut att det var en lom han hade hört. Inte med ledning av hans egen beskrivning av lätet.

Om ni också vill lyssna på storlommen kan ni göra det här.

Storlom
Foto: Thors fotoblogg
https://thort.se/blog/2019/07/17/storlom/