Var plockar man hjortron?

Det var en fråga som jag och maken ställde oss häromdagen. Var plockar man hjortron? När man nu har en stuga i södra Norrland, där hjortron som bekant brukar finnas, och det råkar vara början av augusti och hjortronen är mogna, så borde det väl gå att ge sig ut och plocka? Det kunde väl inte vara omöjligt? Men vart ska man gå? Var finns de?
– Är det bara att ge sig ut på valfri myr och leta, typ? som jag sa till maken.

Det är tur att google finns. Som sanna digitaliserade nutidsmänniskor skrev vi ”var plockar man hjortron” och sedan sök. (Vi var för övrigt inte de första som skrivit de sökorden, kan jag säga. )

Svaret vi fick var ungefär att ja, ge dig ut på valfri myr – eller mosse – där det är blött och samtidigt soligt. Ju mindre annan växtlighet desto bättre.

Traneröds mosse
Foto: Wikipedia

Så vi gjorde det. Tog på oss gummistövlar och myggmedel i mängder, greppade hinken och tog bilen bort till en närbelägen myr där vi glatt stövlade ut.

Den levererade inte. Myren, alltså. Massor med hjortronblad fanns det, men inga bär. Vi letade oss längre och längre ut. Bara skvattram och odon och hjortronblad. Inga gyllene bär, mer än de omogna lingonen och dem var vi inte intresserade av. Vi började bli tveksamma till om vi överhuvudtaget var rätt ute. Kanske var det för mycket annan växtlighet? För torrt? Var det ens hjortronblad förresten? Tvivlen växte.

Men så plötsligt – där var ett! Äntligen! Jag hade hittat ett hjortron!

Hurra! Vi var inte fel ute! Här fanns hjortron! Med förnyad kraft letade vi vidare.

Och tvingades efter någon halvtimme till inse att det inte var någon idé att fortsätta. Anledningen? Någon annan hade hunnit före. Det mesta visade sig vara avplockat. De bär som inte var förtorkade, vill säga. Vi drog två slutsatser:
1) Nästa år ska vi vara ute i bättre tid. Redan i juli ska vi ge oss ut, trots att bären verkar mogna senare än så. Uppenbarligen måste man slåss om bären med många andra plockare i vårt närområde.
2) Den här myren var en aning för torr för god bärskörd.

Vi återvände till bilen. Några hjortron skramlade på botten av hinken. Men vi var glada ändå. Vi hade ju hittat bär! Vi hade ju bara gett oss ut på vinst och förlust, utan någon kunskap om hjortron alls. Och ändå lyckats!

Gladare skulle vi bli, visade det sig. Vi beslöt oss att stanna vid ännu en myr, eller egentligen mer mosse, på vägen hem, och ta ett varv. Det visade sig vara en god idé. Den här myren/mossen var blötare. Och större.  Bären var fler här. Vi hittade ganska snabbt mer än det vi redan hade i hinken. Den här myren levererade!

Vi kom ganska långt ut. Längre än andra plockare orkat gå, visade det sig. För plötsligt stod vi framför ett litet område där det fanns fullt av hjortron. Eller fullt, det var väl i alla fall 20-30 bär. Efter den klena skörden hittills var det en enorm rikedom för oss. Så vi plockade på. Och fortsatte utåt.

Tills det helt enkelt blev för jobbigt att gå. Det är tungt att gå i myrmarker. Särskilt med ett högerben som fortfarande trilskas. Med 26 graders värme på det, en värkande ländrygg och en del envetna bromsar som surrade runt huvudet kände vi att nu fick det räcka. Vi klafsade tillbaka mot bilen, välkomnade den svaga vinden och de enstaka stackmolnen som seglat upp och skänkte svalka.

Resultatet? 2,5 dl hjortron. Inte så mycket, tycker ni kanske. Efter 2 timmars myrklafsande. Men vi är nöjda. Det var mer än vi hoppats på, nybörjare som vi var.

Det kanske räcker till en liten burk sylt. Den ska ätas med andakt till våfflor. Någon gång i vinterrusket. Medan vi minns hur vi slet för att få ihop de där bären.

Och det var ju bra benträning i alla fall. Nu blir sjukgymnasten glad.

Annons