Gunnar är återställd!

Till alla er som undrat hur det gått för den skadade Gunnar i sin dumstrut har jag nu glada nyheter: han är återställd och äntligen tillbaka i vår vardag!

Det tog nog nästan tre veckor innan veterinär och husse i samråd tyckte att såret läkt tillräckligt bra för att han skulle kunna få släppas lös och gå ut på egen hand, utan strut. Under tiden har husse fått rasta Gunnar i koppel när han velat ut och kissa. En lösning som ingen av dem varit särskilt nöjd med, kan jag tillägga. Allra minst Gunnar.

Men han hade inget val. Det tog tid för såret att läka. Det krävdes både stygn och dränagerör. Så här såg han ut, vid ett av de tillfällen han lyckades rymma och hälsa på oss.

Moloknare katt har jag sällan sett. Vi led med honom, hjärtat blödde. Lille dumstrut.

Men nu är han sitt gamla vanliga jag. Igår morse dök han upp på trappan, utan strut, stygn och rör och ville ha frukost. Som han kastade i sig innan han rusade ut igen. För mycket revir att återuppta och för stor rädsla att bli inspärrad igen, skulle jag tro. Här togs inga risker.

Han ser förstås för rolig ut. Halva bakdelen är rakad på grund av såret. Naken rumpa, alltså. Maken liknade honom vid en orangutang. När jag påtalade att det var lite elakt mot både Gunnar och orangutangerna, bestämde han sig för att kalla honom ”den lille rumpnissen” istället. Kanske inte mindre elakt. Men påfallande träffande, måste jag nog erkänna. Från Dumstrut till Rumpnisse. Stackars Gunnar.

Oavsett så är vi väldigt glada att han återhämtat sig så bra och trivs med livet igen. Han har varit saknad och det är trivsamt att ha honom i vårt liv igen.  Även om han än så länge bara kommer hit för att äta.

Annons