Det här med möss

När jag satt på tåget på väg upp till torpet i slutet av september fick jag ett sms från maken, som redan var på plats i stugan:
”Mössen hälsar och tackar för tofflorna”. Han hade bifogat en bild.

Uppenbarligen hade mössen smugit in i vår stuga för att söka skydd i den begynnande höstkylan. Och i förrådet bakom vindsdörren hade de hittat mina foppatofflor och festat loss. De var gnagda både här och där. En smula oväntat – äta plast, liksom? Men det var bara att rycka på axlarna och konstatera faktum. Inga tofflor jag tänkte använda igen.

Några veckor senare, i mitten av oktober, åkte vi upp igen, för att stänga ner stugan för vintern. Jag hade en aning i maggropen om att vi kanske denna gång skulle få se fler spår av mössen, givet att det nu var kallare ute och rentav minusgrader runt stugan dagarna före. Nå, vi brukar ju klara oss ganska bra. Mest lite bajs i farstun. Inne i kök och kammare har de aldrig varit. Vi har ju musskrämmor i eluttagen.

Så naiv jag var.

När vi kom fram sent på onsdagskvällen och klev in i köket kunde vi konstatera att här hade det varit musparty.

Vi kan börja med disktrasorna. Under diskbänken hade de tagit sig in i påsen med disktrasor, smulat sönder de flesta till oigenkännlighet och släpat ut några halvätna på golvet. Wettex kanske är stapelföda för möss, vad vet jag. De hade ätit upp soppåsen också.

Därefter – eller kanske före? – hade de tuggat i sig tändkuberna av vaxat trä och papper som vi har till vedeldningen och som jag oförsiktigt glömt att lägga ner i asken där vi förvarar tändstickor. Det var pappersvaxssmul i ett spår hela vägen in i skafferiet, fram till det hål i väggen där de förmodligen tagit sig in. Just nu har vi alltså en bunt lättantändliga möss som springer runt inne i väggarna. Intressant.

Av mina tofflor i förrådet fanns nu mest bara smulor kvar. Hm.

De hade också tagit sig upp på hyllan ovanför köksbänken och där tuggat i sig startknappen på handtaget till campingduschen samt bottenplattan av plast på övervakningskameran. (Kanske ville de förhindra att inbrottet övervakades).

Kammaren hade lämnats ifred. Det var bara lite bajs på madrasserna som jag tack och lov lämnat på högkant. Någon enstaka äventyrare som vågat sig in men inte hittat något tuggbart av plast och därför gett sig av igen. Inget var uppätet eller tuggat på därinne.

Trots skrämmorna i eluttagen hade de alltså tagit sig in. Tja. Blir nöden tillräckligt stor kanske de inte bryr sig om de högfrekventa ljuden som sänds ut, utan står ut med obehaget för att kunna bunkra plast. (Det är tydligen oljan i plastdetaljerna de är ute efter, tog vi reda på senare.)

Utöver förödelsen inne i stugan hade de gett sig på redskapen ute i skjulet. Genom en minimal spricka längst nere vid dörren hade de smitit in och ätit upp handtagen på gräsklipparen, gummifötterna på arbetsstrålkastarna och handtagen på häcksaxen.

De hade legat i, får man säga.

Man får välja om man ska skratta eller gråta. Vi valde det förra. Och kavlade upp ärmarna i oktobermörkret för att åtminstone röja ur stugan så vi skulle kunna sova. Klockan var redan strax efter 21. Den avkopplande stund med kvällste och smörgås vi hade tänkt oss vid ankomsten fick anstå en stund. Närmare bestämt ungefär två timmar. Så lång tid tog det att röja ut och torka av för att få bort alla bakterier som musbajs och möss drar med sig in.

Men till slut var vi klara. Vi fick vårt te och smörgås och kunde pusta ut. Och la in ytterligare en punkt på helgens att göra-lista: täta stugan.

Överraskningarna var dock inte över.

Framåt 23.30 tog jag fram tandborstmuggen för att göra mig i ordning för sängen. Trött tog jag ur tandborstarna och tandkrämstuben och fyllde upp vatten i muggen.

Och upp flöt en mängd små blå plastbitar.

De hade gett sig på även makens tandborste. Halva borsten var borta, upptäckte jag när jag tittade närmare.

Jahapp. En sista städinsats. Tur att vi hade reservtandborstar. De var i alla fall orörda. Trots sina plastförpackningar.

Nå, allt ordnade sig till slut. Det tog hela fredagen, men nu är stugan tätad, allt inpackat och alla plastdetaljer flyttade utom räckhåll.

Vi får väl se vad vi har kvar när vi kommer upp nästa gång.

Detta inlägg publicerades i Gnagare och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Det här med möss

  1. Kan inte trycka på gillaknappen här. Men fy så det såg ut, inte roligt att komma till. Vi har haft tur nu och inte fått in någon mer mus. Men Kent, min man har gått och tätat runt hela huset med tjockt hårt grus som vi hade när jag lade stenplattor i golvet i växthuset.
    Hoppas ni lyckas täta.

    Gillad av 1 person

  2. Anki skriver:

    Ojojoj!!! Har nog aldrig varit med om sån massförstörelse! En gång för länge sen hade vi en sommarstuga och jodå de kunde ställa till det, men inte alls som det du visar!
    Vi får ju in en del möss varje höst – gammal stuga med torpargrund är inte lätt att göra mussäker. Tur vi har Sixten! 😉

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Vi hade en fundering på om vi skulle låna med oss Gunnar upp, men vi skrinlade idén. 🙂 Katter är annars den bästa lösningen.
      Det verkar vara musinvasion just i år. Fler än vi har överraskats. Och drabbats värre.

      Gillad av 1 person

  3. Pingback: Nya grannar | Amatörbiologen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.