En skruv lös

Äntligen har jag fått en skruv lös. Eller närmare bestämt fyra.

1,5 år efter benbrottet och ett halvår försenat på grund av coronapandemin blev det äntligen min tur i operationskön. Dags att operera ut de fyra ortopediska skruvar som sattes in för att stabilisera märgspiken de slog in i mitt ben för att laga benbrottet i februari förra året.

Man kan undra varför det var nödvändigt. Tja. Det var det strängt taget inte. De hade kunnat sitta kvar. Det brukar de göra. Men när de är till besvär erbjuds man att ta bort dem efter ungefär ett år när brottet har läkt.

Och till besvär har de varit, kan jag säga. Tänk er att ha konstant skavsår. Fast på insidan av huden. Ett ständigt gnisslande och skavande och smärta i knät och i vristen för varje steg man tar. Och hårda skruvhuvuden som sticker ut som små bulor och ömmar varje gång man står på knä eller snör åt en sko för hårt. Prova det i 1,5 år. Sen står man ut med ännu en operation med påföljande rehab. Jag lovar.

Allt gick smidigt som alltid på SÖS. Duktig operationspersonal och smidig löpande band-process genom hela operationsdagen. Det är bara man själv som är fumlig och förvirrad. Dels lyckades jag snurra in mig själv och min droppslang i droppställningen på väg till toaletten, dels avbröt jag hela sövningsprocessen på själva operationsbordet med att plötsligt gasta genom syrgasmasken att jag ville spara skruvarna efteråt som minne om det gick för sig.

Så blev det inte, dock. Skruvarna försvann någonstans på vägen. Till återvinning kanske, vad vet jag. Men operationen gick bra på alla sätt och nu väntar några veckor med försiktiga promenader tills stygnen har läkt.

Sen börjar nästa steg på resan mot ett återställt ben. Med en mer smärtfri tillvaro blir det lättare att träna upp benet helt och hållet igen. Och så småningom äntligen kunna få gå de där långa och många promenaderna och heldagsvandringarna. Igen.

Avslutar med några bilder på Gunnar som får vara bryggan till det biologiska i det här inlägget (bloggen heter ju trots allt Amatörbiologen, inte Benbrottsbloggen). Fångad mitt i gäspningen. Nöjd med att åter få slagga i min säng. Vilket han inte har fått göra på några dagar på grund av operationen, av hygienskäl. Rena sängkläder, steril miljö och en utekatt är inte kombinerbara variabler, så att säga. Så han blev sur och gick och stannade borta i två dagar.

Nu är ordningen återställd. På alla sätt.

Annons
Detta inlägg publicerades i Allmänt, Katter och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En skruv lös

  1. Så skönt att bli av med skruvarna. Min Kent blev ihopkopplade med massor av skruvar när han krossade bäckenet och höftkulan i ett isfall för två och ett halvt år sedan och ingen har hört av sig om att ta bort några skruvar.
    Men här är ortopeden stängd för de har Coronaviruset där.

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Man får själv ta kontakt med sin ortoped och boka tid om man vill få skruvarna borttagna. Jag hängde på låset när ett år gått, gränsen för ev borttag. 🙂 Men som sagt, det normala är att man lämnar kvar skruvarna, det är bara om man har besvär av dem och de inte längre fyller någon funktion som man kan få ta bort dem.
      Nedstängd ortoped – ja detta eländiga coronavirus….

      Gillad av 1 person

  2. Anki skriver:

    Så skönt att bli av med skruvarna Vanliga skavsår är illa nog och sitter de på insidan måste det vara ännu värre! Hoppas du repar dig snabbt igen!
    Haha … härliga Gunnar! Hans liv har nog blivit lite uppochner numer när bästa hotellet/ serviceinrättningen varit delvis stängd sen ni skaffade torpet – och så detta … stackars. Tur det verkar bli lite mer som vanligt nu 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      När stygnen väl är borta räknar jag med att komma fort i form igen. 🙂 Haha, ja Gunnar har haft ett jobbigt år, det har han varit noga med att meddela. 😉 Fast han blir rätt bra kompenserad när vi nu jobbar hemifrån hela tiden.

      Gillad av 1 person

  3. Meggie skriver:

    Åh, så skönt för dig, inte kul att behöva gå omkring med ”en skruv lös”. Betyder det att vi nu äntligen kan lägga vårt dåliga samvete bakom oss? Hoppas det, och hoppas att du snart kan gå långa, härliga promenader och vandringar i skog och mark igen. 🙂 Önskar dig snabb läkning! ❤
    PS Glöm inte att ha broddar i fickan eller väskan, det kan snabbt slå till och bli kallt!

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Japp, så snart benet återhämtat sig från denna senaste operation blir det promenader, det kan jag lova. Men inte ska ni gå omkring med dåligt samvete, inte! Går man ut utan broddar när det är isigt får man skylla sig själv, oavsett om man läser om sedda strömstarar på någon annans blogg innan man ger sig iväg. 😀
      Och ja, broddarna hänger numera nära till hands och redo. Tack för påminnelsen! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.