Dialog om en frukostgäst

– Gomorron, sa maken sömndrucket och gnuggade händerna i ögonen medan han lufsade fram till diskbänken för att sätta på tevatten.
– Gomorron, svarade jag från köksbordet där jag satt kvar med mitt te efter min avslutade frukost. Du är uppe tidigt på din lediga dag?
– Japp, det blev så. Ska du jobba hemifrån idag?
– Japp, idag som alla andra dagar. Fast å andra sidan är det skönt att slippa gå till kontoret i ruskvädret.
Maken gäspade och slog igång vattenkokaren medan han drog på sig en tröja.
– Någon frukostgäst idag? frågade han och syftade på Gunnar.
– Nja. Det beror på hur man ser det, svarade jag.
– Jaha?
– Tja, jag såg honom sitta på förstutrappan och titta ut över vägen vid kvart över sex imorse, så då öppnade jag och släppte in honom. Men han ville inte ha frukost utan gick raka vägen in i vardagsrummet och hoppade upp i fönstret mot baksidan. Där satt han och tittade ut länge och väl.
– Märkligt.
– Ja, han hade väl ätit frukost hemma först, tänkte jag. Jag undrade faktiskt varför han gick in överhuvudtaget. Det brukar han ju bara göra när han vill ha mat.
– Det regnade ju.
– Ja, det förstås. Det är ju inte poppis.
– Är han kvar?
– Nä, det är han inte. Och det är nu vi kommer till det där med frukosten. Han fick syn på en liten skogsmus som sprang omkring på berget utanför fönstret. Då skulle han prompt ut och jaga den, förstås.
– Aha. Frukost.
– Japp. Det var nästan så jag inte ville öppna altandörren. Jag tyckte synd om musen.
– Hur gick det då?
– Ingen mus, tror jag. Han störtade iväg uppför berget med öronen rakt upp och blicken stint riktad mot stenen där musen senast siktats, men när jag tittade igen en stund senare satt han på altanen igen, under tak förstås, och blängde mot berget.
– Musen vann. Igen.
– Japp. Han skulle valt en påse kattmat till frukost istället.

Mindre skogsmus
Foto: /www.sydved.se

Annons