Måndagsförmiddag i mitten av december. Grått, mörkt och trist. Som vanligt. Den här hösten har verkligen varit i särklass. Nog för att det brukar vara mörkt så här års, men dagarna brukar i alla fall bjuda på någon form av dagsljus. I år känns dagsljuset mest bara som en ljusare nyans av mörkret. En skiftning mot dag.
Jag brukar inte deppa ihop över mörker, men i år har till och med jag svårt att hålla humöret uppe. Häromdagen hörde jag att Stockholm haft noll soltimmar i december. Jag upprepar: Noll. Soltimmar. I. December.
Det är tungt.
Och där stod jag, vid min diskbänk, denna mörka decembermåndag i hemmajobbandets era, och hällde upp ännu en kopp kaffe för att orka ta mig igenom förmiddagen. Tog min kopp, vände mig om och gick tillbaka mot arbetsrummet.
Och då. Plötsligt hände det.
En solstrimma bröt fram genom molnen och genom fönstret och hela köket förvandlades.
Ljus! Det blev ljust! Var det så här det kändes? Med ljus? Med sol?
Jag blev stående med min kaffekopp och bara stirrade, mot solglimten i molntäcket. Det var inte ens en spricka så man såg himlen, bara lite tunnare molntäcke på ett ställe så ljuset lyste igenom. Inte ens riktigt solsken, alltså (som SMHI senare var snabba att påpeka).
Men det spelade ingen roll. Det blev ljust! Molnen lättade och det blev ljust! Känslan av hopp och glädje var omedelbar. Haha! Den fanns ju kvar därute, solen. Bakom molnen! Jag började nog nästan skratta. Bara för att jag blev så glad.
Och lika plötsligt som den dykt upp, lika plötsligt försvann den. Solglimten. Molnen skiftade, ljuset försvann och den dunkla decemberdagen var tillbaka.
Men konstigt nog gjorde det inte så mycket. Humöret hade höjts. Det var med spänstigare steg jag fortsatte in till mitt arbetsrum för dagens göromål. Tänk vad en solstrimma kan göra.
Och tänk då hur härligt det blir den dagen vi får solen tillbaka på riktigt.
Solglimt över Magelungen. Foto: Camilla Georgsson
Jag hann inte med, men min kollega fångade solglimten där hon bor. Tack för lån av foto, Camilla Georgsson!
Amatörbiologen 
Så underbart skrivet, jag började nästan gråta. Tänk vad viktigt solljuset är.
GillaGillad av 2 personer
Tack snälla Annemor! 🙂 Ja jösses vad det påverkar oss.
GillaGilla
Jag brukar inte heller må dåligt av avsaknaden av solljus så här års, men i år känns det tungt.
Härligt att du fick se solen en kort stund. Vi har också noll soltimmar …
GillaGillad av 1 person
Vi får hoppas på fler soltimmar framöver….
GillaGillad av 1 person
Igår fick även vi se solen, hela solen, även om den stod så lågt att det var mer eller mindre omöjligt att titta på den. Men ZERO soltimmar sedan den 23 november här några mil längre norr ut, visst är det helt galet! Och folk hävdar att klimatförändringarna är fake news. Har svårt att tro det.
Önskar dig, maken och Gunnar en riktigt God (Grön) Jul! 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja visst var det fantastiskt, hela solen!
Önskar dig och Roffe detsamma, en fin jul oavsett färg! 🙂
GillaGillad av 1 person