Knöligt

Igår var jag till Blomsterlandet för att inhandla utsäde. Sättpotatis och sättlök. I år var jag tidigt ute med min shopping för att äntligen få det jag ville ha, nämligen potatis till midsommar. Förra gången var de bästa knölarna slut redan tidigt på våren och jag fick istället någon velig potatissort som inte kunde bestämma sig för om den var färdig eller inte långt in i augusti.

Denna gång blev det Timo. Enligt uppgift en tidig och tålig potatissort som är svår att misslyckas med och kan planteras i kall jord. Detta borde jag greja, alltså. Och är den klar runt midsommar kan vi skörda redan innan stugsäsongen drar igång på allvar. Då slipper jag problemet med ett gäng potatishinkar som ska kupas, vattnas och pysslas om hemmavid medan jag är någon annanstans.

Sättlöken var ett spontaninköp. Vi har plats kvar bredvid vitlöken i stora pallkragen som behöver fyllas med något. Varför inte mera lök? Och nu slapp jag mödan med att välja sort – gul, röd och silverlök blandat. Perfekt. Den röda kan i och för sig vara förtjust i att gå i blom, vilket inte ger någon lök nere i jorden, men istället glada humlor. De älskar lökblommor.

Nu ska potatisen omlokaliseras till äggkartonger för att få groddar. Löken får vänta ett tag till. I kylskåpet, har jag för mig. För att luras att tro att det är vinter och sen därför ta extra fart när de väl kommer i jorden.

Knöligt värre, det där med att odla.

Annons