Nu är det krig

Det var ju inte haren som åt upp mina krokusar. Det var det förbaskade rådjuret.

Hur jag kan vara så säker på det? Jo. Av två skäl.

1) I fredags eftermiddag spände jag till slut upp nät över mina stackars kvarvarande krokusar, i hopp om att få ha dem kvar. I lördags morse var nätet nedtryckt till marken och resten av krokusarna borta.

2) Mina nyinköpta lackvioler på verandan var först lika borta de på lördagsmorgonen. Först trodde jag någon stulit dem. Sen hittade jag dem liggande omkullvälta nedanför trappan. Alla knoppar avslitna, bara stumpar kvar, med jord utstrött runt om krukorna.

Nätet i fredags – när de vita krokusarna fortfarande levde.

Ingen hare finns som skulle orkat trycka ned det nätet. Den enda skyldige med sådan kraft är rådjuret. Och harar sliter aldrig av blommor. De knipsar snyggt och prydligt av dem. Avslitande av knoppar är rådjurets avdelning. Ingen hare har heller någonsin gett sig upp på min veranda. Det har rådjur däremot har inga som helst problem med att göra.

Den nya brottsplatsen avslöjade således förövaren. Det var rådjuret. Haren var oskyldig.

Aaargh! Tillbaka på ruta ett! Alla nyinköpta humleblommor uppätna! Inget kvar i rabatten! Jäkla rådjur! Nu var jag arg. Och ledsen. Men mest arg.

Nu var det krig.

Jag gillar inte kemiska bekämpningsmedel. De har ingen som helst plats i min trädgård. Eller i någons trädgård för den delen. Men som tur är finns ett biologiskt, krav-märkt och godkänt medel som avskräcker rådjuren från att äta upp ens grödor – trico garden, som är gjort på fårtalg.

Både miljövänligt och funkar faktiskt, enligt en bekant. Nästan för bra för att vara sant. Men jag var beredd att prova allt.

Så Trico garden inhandlades. Tillsammans med två nya lackvioler. Visserligen kommer ju de stympade jag har att börja blomma igen, men det kommer dröja. Jag behöver blommor NU.

Så därav en ny tur till hyllan med lackvioler på Blomsterlandet. Men besvikelse.

Det fanns bara en lila lackviol kvar. Och humlor är ju särdeles förtjusta i blå eller blålila blommor. Skulle verkligen en gulrosa lackviol funka?

Och medan jag stod där och velade med en blomma i var hand kom en drottning av mörk jordhumla flygande in genom det öppna taket i växtavdelningen och landade i just den gulrosa. Bökade runt och sög i sig nektar innan hon drog vidare.

Så. Därmed var beslutet fattat åt mig. Tack för det. Gulrosa lackviol funkar. Förstås.

Nu är samtliga lackvioler omplanterade i större krukor och flyttade till bortre delen av altanen på husets baksida. Ända dit hoppas jag att rådjuret inte vågar sig.

Gulrosa lackviol till höger, stympade och ostympad lila lackviol till vänster.

Både lackviolerna och de nya krokus- och scillaknopparna som – hurra! – är på väg upp i rabatten har dessutom behandlats med Trico garden. Rejält.

Nu borde humlematen vara säkrad. Hoppas jag.

Såg att det är extrapris på kompostgaller på Granngården. Det blir nog en tur dit. Med högt galler runt krukan borde inte ens ett rådjur som är djärvt nog att stövla upp ända längst bort på altanen ändå kunna komma åt mina lackvioler.

Utifall att, liksom.

Annons