Hur tänkte jag nu?

Kommer ni ihåg den där påsen potatis som jag köpte i mars? Sättpotatis av sort Timo, som skulle förgroddas och sättas i hinkar för att prydligt skördas vid midsommar.

Men redan när jag la upp alla potatisarna i äggkartonger för att förgrodda började jag se bristerna i min plan. En efter en la jag upp alla potatisar tills det låg 32 stycken i äggkartongerna.

Jag har fyra potatishinkar. Såna där svarta murbrukshinkar som jag gjort hål i botten på. Visserligen stora men varje hink rymmer bara 3 sättpotatisar. Fyra hinkar med plats för 3 potatisar i varje ger vid snabb huvudräkning möjligheten att plantera 12 potatisar.

Jag hade alltså 32. Det är rätt många fler än 12.

Inte ens med den bästa vilja skulle jag kunna lösa skörden med mina fyra hinkar.

Vad göra?

Jag hade ju kunnat acceptera krasst faktum, att jag helt enkelt hade för många potatisar, och lösa det genom att lägga de 20 för många potatisarna i komposten och nöja mig med att plantera mina 12 planerade. Men det bar ju emot. Det var ju fin matpotatis. Inte kunde jag slänga den.

Istället blev det en tur till det lokala byggvaruhuset för inhandlande av två stora pallkragar. De borde svälja alla potatisar, tänkte jag, och så la jag ner hela hinkgrejen. Och när jag ändå var där blev det ytterligare två pallkragar, till sättlökarna också, för även där hade jag nog varit lite väl optimistisk med platsberäkningen.

Jord behöver man också. Eftersom varje pallkrage av modellen 80×120 cm sväljer fyra jordsäckar skulle jag nu behöva 16 säckar till mina fyra pallkragar, dvs i runda slängar 800 liter jord. Det är många säckar. Lösningen blev istället att beställa hem jord i storsäck, 1 000 liter. Billigare och mindre plastsopor.

Pallkragarna ställdes upp på husets baksida, jorden levererades, jag kärrade upp den och fyllde upp alla kragarna. Strax efter påsk var det så dags att sätta ut potatisen.

Alla mina 32 potatisar hade grott fint – och fick plats i pallkragen. Halleluja. Vattning och fiberduk på och sen håller jag tummarna för någorlunda frostfritt och tidig skörd.

Men låt oss nu stanna upp ett tag och ställer oss några frågor, som Tage Danielsson säger i programmet ”Karl Bertil Jonssons julafton”. Eller snarare göra några konstateranden.

Potatispåsen kostade 59 kronor. Pallkragarna till potatisen, två till antalet, gick lös på totalt 200 kronor. Kostnaden för jorden, 400 liter, blev ungefär 600 kr (utan frakt för hemleverans inräknad).

Jag har alltså lagt ut 800 kronor för att sätta potatis för 59 kronor.

Eller som maken sa: ”Är det inte billigare att typ köpa potatis till midsommar?”

Det är det säkert. Men det är ju inte det som är grejen. Grejen är ju att odla själv. Men jag ska erkänna att projektet svällde till större dimensioner än det var tänkt från början. Hinkpotatisarna hade bara kostat ungefär 150 kronor, i jordkostnad, som en jämförelse.

Men å andra sidan har jag nu finfina pallkragar med finfin jord där jag kan sätta andra saker andra år. Avskrivning av kostnader, kan man ju kalla det.

Ja jösses.

Annons