Potatisdjungel

Jag vet att jag skrev det förra gången jag odlade potatis. Men jag kan inte låta bli att göra det en gång till.

Minns ni det där gamla reklamklippet för Naturchips? ”Varför står vi i den här djungeln?” Kolla gärna här: https://www.youtube.com/watch?v=1aNkX4ZZqNs.

Och sen förstår ni kopplingen.

För japp, jag fick en potatisdjungel i min pallkrage. Det är rent otroligt mycket potatisblast. De längsta är nog mer än en halvmeter höga. Det kanske blev liiiite för trångt med 32 potatisar i en och samma låda. När jag tänker efter.

Men vad fan. Nästan alla knölar tog sig och blasten mår ju bra. Grön och tät och fin. Den är till och med så tät att solen knappt når ner vilket gör att jag slipper vattna så ofta.

Fast just det, tät blast alltså, kanske inte är en fördel, inser jag när jag tänker efter. Det kan ju innebära att inte alla potatisar får tillräckligt med sol? Eller att blasten tog all näring så inget blev kvar till knölarna?

Jaja. Det lär visa sig. Om två veckor är det dags att skörda, då är det midsommar. Då får vi se om det finns några knölar därnere. Eller om det bara blev blast i år.

I värsta fall får vi väl äta blast till midsommarsillen. Som de säger i klippet: ”De här bladen, dem friterar vi…..”