Ibland blir man överraskad.
Nog för att det passerar alla möjliga och omöjliga djur på tomten, stenknäckar, igelkottar och Gunnar inräknade. Men det här hade jag ändå inte väntat mig.
Jag gick över gräsmattan på husets framsida med min trädgårdskorg full av ogräs efter att ha rensat häcken på baksidan. Jag brukar dumpa trädgårdsavfallet i slänten bakom fågelmatningen, för att skapa ris- och lövhögar till igelkottar och andra behövande invånare. Faunadepå, brukar jag kalla det. Låter finare än ”trädgårdsavfallshög”.
Dit var jag på väg i alla fall. Men det stod någon i vägen. Som var fullt sysselsatt med att sleva i sig alla tappade fågelfrön under matningen. Och det var inte rådjuret.
Istället var det räven.
Den har ju hängt här förut. Revirmarkerade våra stuprör i vintras, till exempel. Men det här var första gången den faktiskt stod still på tomten. Framför mig. Ätandes.
Jag ställde försiktigt ner korgen, fiskade fram mobilen och började filma. Detta måste styrkas med bildbevis, annars skulle ingen tro mig. Jag smög sakta närmare för att inte skrämmas.
Eller hur. Räven såg mig komma – och kunde inte brytt sig mindre. Den fortsatte lugnt att äta. Helt orädd. Till sist var jag alldeles intill. Inte ens två meter ifrån. Precis då var den tydligen mätt på frön och slog sig sonika ner på bakhasorna för att studera tvåbeningen som just dykt upp och stört lunchen.
Där satt den. Och där stod jag. Med någon meter emellan. Otroligt.
Tills räven plötsligt fick nog. Den gäspade….
… och bestämde sig sedan för att lätta på lasten en smula. Dvs bajsa.
Sen gled den elegant och smidigt iväg nerför min faunadepåslänt och in i skogen på andra sidan.
Kvar stod jag och försökte hänga med i vad som hänt.
Jag insåg tre saker.
1) Traktens rävar verkar må bra. Ingen skabb, pigga och friska. Kanske lite väl orädda. Men så länge vi inte aktivt matar dem eller vänjer dem vid människor kan vi alla samsas om utrymmet.
2) Vi har tydligen fler vilda djur hemma än på landet, konstigt nog. Kan ju bero på att vargarna på landet äter upp alla rådjur och harar och jagar bort konkurrenterna.
3) Det är inte ansvarslösa hundägare som är orsaken till bajshögarna i min trädgård. Det är räven.
Som sagt. Kanske lite närgångna. Men det går ju inte att inte fascineras. Vildmark inpå knuten.
Amatörbiologen 
Den var nog riktigt hungrig, den ser mager ut, det är nog en unge från i år. Ja visst är det fantastiskt att få se vilda djur.
GillaGillad av 1 person
Japp, vi tror också på årsunge. Får hoppas att den hittar något matnyttigare än gamla solrosfrön. 🙂
GillaGilla
Grattis, vilken häftig serie på räven du lyckades fånga! Håll med om att adrenalinet rinner till lite extra vid sådana tillfällen. Man går liksom i ett rus resten av dagen. Men jag håller med MKB ovan om att den ser lite mager ut. 🙂 Hoppas du får fortsatt glädje av räven men på behörigt avstånd.
Antar att det är er stuga i huvudet. Det ser så fint och idylliskt ut, och med alla vackra blommor i förgrunden. Önskar er en skön sommar där när det blir dags. 🙂
GillaGillad av 1 person
Jo, lite eländigt mager men tänker att det är en tonårsräv som får äta upp sig under sommaren. 🙂 Det är ett gäng rävar som stryker runt här, i samtliga trädgårdar, stundtals med byten i form av fåglar (duvor) i munnen, så de lär nog överleva.
Japp, det är vår stuga, fick en bra bild på stuggaveln över aklejarabatten förra gången vi var uppe. Kul att du gillar bilden! Önskar er också en skön sommar i ert hörn av Norrland i sommar!
GillaGilla