Förra året gav vi oss för första gången ut för att leta hjortron i närheten av stugan. Det gick väl så där – vi fick ihop drygt 2 dl bär. Eftersom vi var för sent ute på säsongen. Andra hade hunnit före. Meggie var snäll nog att tipsa om att hjortronpremiären är 12 juli. Inte i början av augusti, alltså. När vi stövlade ut.
Så i år var vi mer taggade. Den 19 juli, strax efter premiären, drog vi på stövlarna och myggmedlet och satte kurs ut på myren några kilometer hemifrån. Vi hade inte rekat innan, det hade vi inte hunnit, men med lite tur skulle det finnas honplantor med bär och inte bara hanplantor.
Och javisst. Den här gången gick det bättre. Det var rent löjligt hur mycket bär det fanns. Nästintill överallt. Mycket var fortfarande omoget, men nog fanns det så vi kunde fylla våra hinkar.
Fast det gjorde vi inte. Efter en dryg timme gav vi faktiskt upp.
Inte för att vi inte ville ha fler bär. Men den ofantliga mängden knott och mygg som ständigt letade sig in i ögon, näsa, mun och tröjärmar, trots den lika ofantliga mängden myggmedel, blev till slut för mycket. Särskilt i kombination med den ansträngning det var att klafsa runt i en myr. Ett träningspass utan like för benen. Det ländryggsdödande plockandet bidrog inte heller till att förgylla upplevelsen, liksom de relativt färska björnspår vi passerade här och där – de bidrog i än högre grad till beslutet att inte hänga kvar för länge…
Dessutom kunde vi ju komma tillbaka fler gånger, allteftersom bären mognade, intalade vi oss, i ett försök att bortförklara vår något klena insats.
Så vi klafsade tillbaka till vår bil (bara det en bedrift – alla som varit på en myr vet hur förvillande det kan vara att hitta tillbaka) för en välförtjänt fikapaus och hemfärd med påföljande bärrensning.
Vad blev resultatet då? Inte illa pinkat för två hjortronamatörer, om jag får säga det själv. Trots mer än lovligt kort plocktid. Ungefär två liter hjortron, eller ca 1,2 kg bär fick vi ihop tillsammans på vår timme.
Efter rensning och vägning och kokning är nu 1 kg omvandlat till sylt. I tre burkar. Förra gången fick vi en kvarts burk. Det tar sig.
Höstens och vinterns pannkaksmiddagar är räddade. Värt varenda myggbett. Nästan i alla fall.
Amatörbiologen 
Grattis, till envisheten 💪 att slåss mot mygg 🦟 å knottet 🦟🦟. Själv kan jag vara utan hjortron… hallon är min favvo. 🤗
GillaGillad av 1 person
Haha, tack 😂 Och det är faktiskt nästan så jag håller med dig – skam till sägandes är jag inte odelat förtjust i hjortronsmaken. Hallon vinner oftast.
GillaGilla
Men åhhh, så härligt!! Vi gick på Lövhagen idag….gott om mygg där också! Bra jobbat av er!!!👍👍kram💞💞💞
Skickat från min iPad
GillaGillad av 1 person
Det verkar vara ett riktigt myggår i år. Härligt med promenad på Lövhagen! 🙂
GillaGilla
Härligt med myrens guld.
GillaGillad av 1 person
Ja visst är det? Inte minst för att det ligger så mycket jobb bakom själva plockandet. 🙂
GillaGilla
Grattis! Själv säger jag ÄNTLIGEN! Det är gott om bär i år men fortfarande väldigt mycket kart. Vi gnetar på ungefär var tredje dag och har den första veckan mest fått ihop ett par liter varje gång, vi också. Men skam den som ger sig. Lyckligtvis har vi varit ganska förskonade från mygg och småsve, kanske för att det har blåst lite när vi varit ute. Så ge inte upp än, fast synd att du egentligen inte gillar dem. 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha, förstår att du säger ÄNTLIGEN mrs Cloudberry. 🙂 Och intressant att även era bär är sena att mogna. Jag är verkligen imponerad över er uthållighet och skulle önska att jag själv orkade. Om inte annat så för att plocka till andra. 🙂
Hm, ja det var en intressant erfarenhet när jag kokte sylten att upptäcka att vi faktiskt tydligen inte är så där vidare värst förtjusta i hjortron när det väl kom till kritan. Det är något med doften och smaken, för intensiv kanske. Lite hemskt att erkänna. 😮 Men jag tror nog att vi tar oss ut någon gång till. Synen av en hjortronmyr med många bär är ju magisk, det tillstår även maken Norrlands-sonen som plockat sin beskärda del av hjortron i barndomen.
GillaGilla