Den lille gårdssorken

Det finns gårdshundar och så finns det gårdsträd. De brukar finnas vid större eller äldre gårdar, att vakta och värna gården.

Och så finns det gårdssorkar. Åtminstone en. Vid vår stuga.

När vi första gången såg den lilla bruna skepnaden pila omkring på trappen utanför förrådet utbröt viss irritation. Som maken uttryckte det:
”Ännu en j***a mus som ska äta upp grejer i förrådet!”
Skrämd av utbrottet och alla trampande människofötter försvann den förmodade musen snabbt iväg in utom räckhåll under förrådet. Suck.

Men några timmar senare var den tillbaka på trappen. Kilade fram och tillbaka. Sen blev den djärvare. Stegvis började den förflytta sig. Först en rusch över gräset bort till snöbärsbusken några meter bort. Sen över till gäststugans veranda, ytterligare några meter. Några turer till ölandstokarna, sen tillbaka till gäststugan igen. Där höll den sig.

Det var väl ungefär nu som vi började misstänka att det inte handlade om en mus. Den uppförde sig lite för annorlunda för det. Den höll sig utomhus hela tiden. Var lite för djärv. Och den såg inte riktigt ut som en mus heller. För små öron och för små ögon. Även om storleken stämde: ungefär fem centimeter plus svans.

Maken lyckades komma nära nog för ett foto. Sen vidtog googling.

Och det var ju en sork, visade det sig. En ungsork. Tonåring.

Oklart vad för sorts sork. Åkersork, kanske. Men det spelade ju ingen roll. Huvudsaken var att det inte var en mus. Möss ställer till problem inomhus. De äter och skitar ner. Sorkar går inte inomhus. Alltså var den lille sorken en helt okej granne.

Men det är klart. Sorkar kan säkert också förstöra. Äter upp grödor, lökar och rötter man är rädd om i sina rabatter. Det återstår att se om vår lille gårdssork tar sig såna friheter framöver. Men just nu verkar den mest nöjd med att springa runt på tomten. Mellan buskar och byggnader, i små korta ryck.

Det trista är att den verkar helt ensam. Inga andra sorkar har synts till. Eller så är de kanske flera sorkar men vi ser bara en i taget. Jag har ingen aning.

Men jag blir ändå alltid glad när jag får syn på den lille sorken som pilar omkring. Särskilt om det har gått ett tag sen vi sist såg den. Då vet vi att den fortfarande lever och trivs. Vår lille gårdssork.

Detta inlägg publicerades i Däggdjur, Gnagare, trädgård och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den lille gårdssorken

  1. Anki skriver:

    Haha … ja, en del har en gårdssork (eller flera) … ganska söta gynnare, men kan vara riktiga marodörer i en trädgård. Vi hade problem med sorkar som käkade upp rötter och bark på ett av äppelträden – men sen trädet dog, såg vi aldrig skymten av dem – eller så var det Sixten som skrämde dem 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Har hört samma från annat håll, att lökar och träd ryker snabbt. Tur att vi inte har några planteringar vi är rädda om på landet. Vi har ju inte turen att ha någon Sixten. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.