Dödsbo

Som bekant blev det ju en del äpplen på vårt äppelträd i år. Nu är alla äpplena lyckligen nedtagna och därmed säkrade för frost. Och nu återstår den trevliga biten: äta dem.

Ett av äpplena fick följa med mig till kontoret häromdagen, som ett eftermiddagsmellis. När det väl var dags för fika plockade jag upp det ur påsen och la det på bordet. Tittade. Tittade lite noggrannare. Insåg att det var ett rätt stort hål i det. Inte orsakat av en fågelnäbb. Mer som ett – insektshål.

– Du, sa jag till kollegan vid bordet bredvid. Visst ser det här ut som en bostad?
Kollegan lutade sig närmare och kikade på äpplet.
– Japp, sa hon. Det där är ett bohål.
– Jaha, svarade jag och kvävde en suck. Det är väl rönnbärsmalen som varit framme igen.
– Högst sannolikt, nickade kollegan. Den har flyttat in i ditt äpple.
Vi studerade äpplet och det lilla malhålet en stund under tystnad.
– Fast det ser ju rätt obebott ut nu, tillade jag efter en stund. Brunt i kanterna. Liksom lite förfallet, tycker du inte?
– Jo, svarade hon. Det kanske inte bor någon där längre.
– Ingen bostad längre då, svarade jag. Mer ett… tja, dödsbo.
– Ja, så är det nog. Ett dödsbo.
Vi tittade en stund till.
– Jag vill nog inte äta det där äpplet längre, konstaterade jag sedan.
– Nog klokt, nickade kollegan.

Bebott äpple – eller dödsbo?

Äpplet hamnade i kontorets matkompost.

Tur att jag har 27 andra äpplen hemma i kylskåpet att välja på. Såvida de nu inte råkar utgöra någon slags bostadsrättsförening allihop.

Annons