Maken har inrett ena hörnet av tvättstugan till ett foderhörn.
På bänken står burken med solrosfrön jämte jordnötburken och burken med talgbollar till utefåglarna, flankerade av påsar med russin och äpplen till koltrastarna. Eller till rådjuren. Den som hinner först, kan man väl säga. Utöver det ligger där några talgstänger redo att hängas ut, liksom en burk med de överblivna julnötterna knäckta till ekorren.
I korgen förvarar vi tonfiskburkar och våtfoder till Gunnar, i flera varianter eftersom han aldrig bryr sig om att meddela ändrade matpreferenser i förväg. Då gäller det att ha valmöjligheter om man inte vill bli dissad.
På hyllan återfinns en påse med torrfoder till Gunnar (för det fall valmöjligheterna ovan ändå visar sig vara för få), mer våtfoder i ett reservlager och rena matskålar. Utöver alla dessa Gunnar-relaterade ting finns även en påse med nigerfrön till grönsiskorna och steglitserna (som ingendera har visat något större intresse för, bortkastade dyra pengar) och en påse fettpiller till mesarna (inte heller överdrivet uppskattade, snarare upplösta i tövädret).
Ett rätt gediget lager av djurfoder, alltså.
Men vad nu? Den uppmärksamme inser att jag glömt att nämna de gula och gröna plastburkarna på hyllan mellan matskålarna och torrfoderpåsen. Vad kan de tänkas innehålla för spännande foder?
Det är nudelburkar med buljong. Som maken brukar värma till lunch. De fick inte plats i skafferiet så de hamnade i tvättstugan. Långt innan den började fyllas på av fågelmat.
Eller som maken säger: ”Tja. Vi har ju foder till alla djuren”.
Amatörbiologen 