Snön ligger fortfarande djup över gräsmattan på baksidan. Nätterna och morgnarna bjuder fortfarande på minusgrader. De härliga vårvinterdagarna med värmande sol som råder, råder inte bot på baksidans snötäcke. Inte heller på isen i köksängsrabatten på framsidan.
Men de ger vårkänslor, de där soliga vårvinterdagarna. Och i stark längtan efter vårtecken försöker man önska sig fram sådana i sin frusna rabatt. Särskilt som det på dagen idag, 4 mars, för ett år sedan, stack upp små lila krokusar i den.
Det var inte särskilt sannolikt att det skulle göra det nu. Inte i en frusen rabatt. Men jag gick faktiskt ut och tittade. Så desperat är man. Föste undan fjolårsstänglarna av ängsblommorna. Tittade tröstlöst på de issjok som fortfarande täckte rabatten. Brunt, kallt, sörjigt och fruset. Vårtecknen kändes långt borta.
Tills jag upptäckte att de faktiskt fanns där. Små och försiktiga, visserligen. Och bara tre än så länge. Men de var där! Mina krokusar hade faktiskt vaknat! Trotsande isen hade de börjat växa rakt upp genom den. Ungefär som om de ville säga ”nu är det vår, flytta på dig, vi ska fram här!”
Ta mej tusan. Det hade jag inte trott. Nu blev plötsligt den soliga fredagen ännu soligare.
Och i helgen blir det rabattstädning. De måste ju hjälpas på traven, krokusarna.
Amatörbiologen 
Ja min baksida av huset är också full av snö, men på framsidan börjar det titta fram tulpanblad och Skillaknoppar. Våren är på gång. 👍😊💖
GillaGillad av 1 person
Åh så härligt! 🙂 Javisst, äntligen vår!
GillaGilla