Det härliga varma vårvädret har en gynnsam effekt på mina lökväxter. De växer. Det är bra. Men det gick lite fort. När jag kom hem efter jobbet igår var irisarna i pallkragen redan i knopp, redo att slå ut när som helst. Jag som kunde ha svurit på att de knappt stack upp ur jorden på morgonen.
Men det är en bra sak. Vårblommor är välkomna. Men vis av erfarenheten var jag säker på att rådjuren skulle hitta irisarna före humlorna. Och det tänkte jag inte gå med på en gång till. De måste täckas över, skyddas, fredas från att bli rådjursmat till varje pris.
Efter middagen vidtog därför ett rotande efter material i förrådet för att få upp någon slags inhägnad. Något slags metallnätrulle, ett gäng prydnadspinnar av armeringsjärn och ett bärnät av något slag blev resultatet. Topp. Jag bar ut alltihop till min pallkrage.
Vid det här laget hade det hunnit mörkna. Mindre bra. Jag såg inte vad jag gjorde. Det blev en vända in för att hämta pannlampan. Nu gick det bättre.
Det tog en stund. Men till sist hade jag fått metallnätet på plats runt lådan, förankrat med några av järnpinnarna och invikt över irisarna för säkerhets skull. Bärnätet sträckt över, förankrat med resten av pinnarna. Allt i ljuset av en pannlampa. Och under arbetsledning av Gunnar, som förstås tyckte det hela var jättekul – nattarbete i trädgården.
Till sist var vi klara, jag lyckades undvika att låsa in Gunnar i förrådet och vi gick in, nöjda med vårt verk, vår befästning för irisarna.
I morse steg jag ut för att beundra mitt verk. Hm.

Det blev inte värst vackert. Nackdelen med att göra saker i mörker, antar jag. Men vad f-n. Det fyller sin funktion i alla fall.
Det roliga i sammanhanget – och då syftar jag inte på grannarnas underhållning med att bevittna mig framåtböjd och svärande med pannlampa i mörkret – är att det inte ens handlar om särskilt många irisar. Typ fem – sex stycken bara. I ena hörnet av lådan. Mycket jobb för lite pollen, kan man säga.
Men alla blommor räknas för en hungrig humla. Tänker jag.
Ja det gjorde du bra, för nu vaknar alla, idag såg jag tre honungsbin bland mina minipåskliljor och flera humlor hos penséerna.
GillaGillad av 1 person
Åh, så härligt, här har inte humlorna kommit igång ännu. Men jag väntar ivrigt. 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha … även om det nu inte blev så vackert så blev det funktionellt 🙂
GillaGillad av 1 person
Eller hur? 🙂
GillaGilla
Hade velat se dig med pannlampan i mörkret ivrigt påhejad av Gunnar! Vilken syn! Men vad gör man inte för att hejda rådjurens framfart.🤣
Ha det gott!
GillaGillad av 1 person
Vi är kvarterets underhållningsduo. 🙂
GillaGilla
Bra jobbat! Hoppas det håller rådjuren borta! 🙂
GillaGilla
Pingback: Krokussäkring 2.0 | Amatörbiologen