Lugnt med lungört

För tre år sen planterade jag några små plantor lungört i en pallkrage på husets framsida. Lungört ser ut som blålilarosa gullvivor ungefär, blommar tidigt i april-maj och uppskattas väldigt mycket av humlor och andra bin. Så vill man hjälpa pollinatörerna när de har det som tuffast under tidig vår, sätt lungört.

Lungört (Pulmonaria obscura)

Mina små lungört trivdes i sin pallkrage. Väldigt bra, får man säga. Så bra att de nu har växt ur den. Nu när börjar blomma över var det dags att gräva upp, dela och omgruppera till djupare och större områden. Det blev ett av gårdagens trädgårdsprojekt.

Det är rätt slitigt att gräva upp perenner. Rötter som snärjt in sig, plantor som inte vill skiljas från varandra, plantor som tvärtom väldigt gärna skiljs från varandra och därför ramlar loss från jordklumpen hur som helst och sen vägrar samarbeta när de grävs ner på nytt ställe. Jordigt, svettigt och kämpigt är det.

Och inte blir det lättare när man hela tiden omsvärmas av hungriga bin som undrar varför jag sabbar lunchen. Det surrade runt huvudet oavbrutet. De brydde sig inte ett skvatt om att omplantering pågick. De käkade i alla fall.

Här nedan har jag lyckats separera en av plantorna och flyttat över den till en ny kruka. Biet hängde med hela vägen. Tappade inte taget om blomman ens för en sekund.

Hungrigt solitärbi som gillar lungört.

Efter lite mer slit hade jag fyllt den nya krukan med plantor (och medföljande bin). Plantorna som inte fick plats fick flytta till en ny plats borta vid komposten – skuggigt och ny, fin jord.

Den här gången följde inte några bin med. De hängde kvar runt den nu påtagligt tomma pallkragen och var säkerligen högt förvånade över den plötsliga bristen på lungört. Jag kunde nästan höra hur de tänkte: ”Vad f-n? De var ju här nyss…. Jag kunde ha svurit på att det var blommor här för en stund sen … ”.

Men man måste imponeras av binas målmedvetenhet. Det tog inte många minuter innan de hade hittat även till den nya grupperingen vid komposten, ca 20 meter bort. Pallkragen övergavs snabbt, till förmån för de två nya lunchställena.

Solitärbi fångat i flykten, lyckligt över att ha hittat lunchen igen.

Är det så märkvärdigt då, detta? Att vurmas över att bina hittar blommorna igen? Ja, det är det faktiskt. Bin har rätt så dålig syn och memorerar därför alla matställen noga och deras omgivningar för att hitta tillbaka. Att då gräva upp ett helt bestånd och på så vis sabba hela matkartan känns makalöst taskigt.

Känns därför rätt skönt att jag nu fick det bevisat att jag inte orsakade någon ekologisk katastrof i mitt lilla trädgårdsekosystem. De små bina gav inte upp, utan omgrupperade de också. Och hittade fram fortare än jag trodde.

Det tog i och för sig några timmar innan blommorna hämtat sig efter det trauma som en omplantering innebär och började producera nektar igen. Men nu är ordningen återställd. Och förutsättningarna för att lungörten ska fortsätta sprida sig är ännu bättre. Nästa år blir det ännu mer mat på menyn för bina. Hoppas jag.

Tips: vill ni köpa lungörts- eller andra ängsplantor, gör det på Pratensis webbplats. Massor att välja på och fina plantor är det.

Detta inlägg publicerades i Humlor, Insekter, trädgård, Växter och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lugnt med lungört

  1. Anki skriver:

    Härlig läsning – och som vanligt sitter jag här med ett stort leende – tack för det Gunilla!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.