Lunds botaniska trädgård

I helgen åkte jag till Skåne för att hälsa på en kompis. På vägen dit hoppade jag av tåget i Lund för att göra ett besök i Lunds botaniska trädgård. Det har stått på önskelistan en tid.

Lunds botaniska trädgård grundades på 1690-talet och var från början en del av Lunds universitet och var en tillgång i forskning och studier. Runt 1840 hade trädgården börjat förfalla pga brist på pengar och intresse och botaniska trädgården flyttades till sin nuvarande plats vid Östra Vallgatan under botanikprofessor Jacob Georg Agardhs överinseende.

År 1972 skildes ”Nuvarande botaniska trädgården” från dåvarande Botaniska institutionen. Botaniska trädgårdens uppdrag är fortfarande att vara ett stöd för forskning och undervisning, men fokus ligger i hög grad på att förmedla kunskaper om botanik, hortikultur och miljö till allmänheten. Man får inte plocka växter, frön eller bär eftersom allt som växer ska kunna studeras i alla stadier.

Trädgården är 8 hektar stor och här finns en mängd olika växter, träd och buskar indelade efter olika grupperingar som Prydnadsväxter, Stenpartiväxter, Nyttoväxter och Kryddträdgård. Utöver det finns växthus med mer exotiska planteringar, salixdamm och kafé på helgerna. Läs mer på Botaniskas webbplats.

Kanske är oktober inte den bästa tiden att åka dit, tänkte jag, det lär väl inte vara mycket som blommar eller så mycket att se. Så fel jag hade. Bara dahliagången var värt besöket.

Dahlior i alla färger och former. 14 oktober, Lunds botaniska trädgård.

En drottning av mörk jordhumla som ännu inte gått i vinterdvala utan glatt frossar i en färgglad dahlia. Med de gula höstlöven i bakgrunden. Vackert.

Jag stretade runt med min rullväska på grusgångarna, hänförd över allt som fortfarande blommade, dahlior såväl som kryddväxter, tidlösa i gräsmattorna och inte minst alla träd med sina gula löv. Förmodligen var jag den enda besökaren som även glatt fotograferade råkorna som samlade ekollon i gräsmattan, vilket bara förstärkte bilden av att jag var en glad turist (som om inte väskan skulle avslöjat mig).

När jag kom till området för nyttoväxter (grönsaker och bär) blev jag kvar. Det mesta var förstås avplockat men brysselkålen frodades (jag blir alltid lika fascinerad av hur den växer) liksom andra kålväxter och en del potatis.

Brysselkål – ni ser väl de små knölarna på stammen?

En stackars parkarbetare kom intet ont anande förbi med en skottkärra full med ogräs. Strax fann hon sig utfrågad av en turist med rullväska som bombarderade henne med frågor om gröngödsling, som de just då gjorde i en av odlingsbäddarna. Vad odlade de för växter, när klipper man ner dem, hur förhindrar man att de växer upp igen när man istället vill odla grönsaker? Hon svarade snällt och jag fick en del tips till pallkrageodlingarna.

Sen var det dags för växthusen. Här fanns tack och lov förvaringsfack så både väska och jacka fick vänta i entrén.

I Botaniska trädgårdens växthus finns nio avdelningar med olika klimat och växter från hela världen, från öken till regnskog. I regnskogsavdelningen gick det snabbt att identifiera våra vanligaste krukväxter, såsom kallor, gåsfot, kroton och diverse palmer. Om de trivs i ett så fuktigt klimat är det inte konstigt att de aldrig överlever hemma hos mig, tänkte jag där jag gick och svettades.

Rätt som var det var öppnades kranarna i taket och jag fick mig en dusch så att glasögonen immade igen. Det hade blivit dags att fukta växterna. Och som en följd av det började direkt ett ihärdigt tjirrande från taket. Fanns det fåglar här?

Det gjorde det förvisso, men bara tysta små vaktlar som höll efter ohyra nere på marken. Det jag hörde var inte fåglar, utan sjungande pilgiftsgrodor! Svåra att se, desto lättare att höra. (Vill ni höra själva finns de på Youtube här). Tilläggas ska att grodorna i växthusen inte är giftiga – det är födan i Anderna som gör dem giftiga och den finns inte här.

Gulbandad pilgiftsgroda. Foto: https://www.parkenzoo.se/djur/pilgiftsgroda

Jag fick aldrig se någon groda och till slut var det dags att lämna växthusen. Då hade jag däremot sett både kakaoträd, kottepalmer, kaffeträd, kaktusar, apelsinträd och jag vet inte allt. Fantastiskt att det finns folk som kan hålla liv i sådana växter här i vårt nordiska klimat. Själv är jag glad att mina fikusar fortfarande lever i köksfönstret.

Efter ett sista stopp vid björnbärskvarteret, där jag kunde konstatera att de säkerligen får ännu mer björnbär än vad vi fick här hemma, eftersom där fanns inte mindre än 35 (!) buskar med olika arter av björnbär (men å andra sidan fick de ju inte plockas), var det dags att lämna Lunds botaniska trädgård och fortsätta med tåget norrut.

Men jag hoppas kunna komma tillbaka under en annan årstid och se allt annat som växer då. Ni som inte varit där och har möjlighet – missa inte denna pärla! En oas att bara strosa i även för den som inte är road av odling.

Annons