Kattbesök igen

Häromdagen såg jag en bekant silhuett på husets baksida. En katt på stenmuren. Koncentrerat stirrande mot det kvarlämnade oanvända dräneringsröret som hamnat längs med förrådets långsida, där en mus förmodligen flyttat in.

Det var ju inte Gunnar. Men det var en katt. Som med samma självklarhet som Gunnar annekterat vår tomt och jagar våra möss.

Alltså. Jag blev ju lite kluven. Klart att det är väldigt hemtrevligt med kattbesök igen. Men det fungerar inte. Gunnar var ett undantag. Detta är bara framfusiga grannkatter som kommer hit och ställer till. Kissar i min pallkrage. Krafsar sönder mina odlingar. Stör mina fåglar och möss. Utan att bjussa på någon som helst kärlek. Dessutom var denne bjässiga hankatt troligen skuld till en hel del av Gunnars slagsmålsskador.

Så vår relation fick tyvärr avslutas här. Jag gick ut för att tala lite allvar med vederbörande.

Inte för att jag hann så långt. När inkräktaren fick syn på mig slank han snabbt iväg bakom förrådet. Men han förärade mig en sista värderande blick innan han försvann ut genom häcken.

Hm. Jag misstänker att jag inte sett honom för sista gången. Även om något slags väpnat stillestånd tycks råda för tillfället.