Den extra bonusen

Jag vet inte om det är min nya vana att kallbada som är orsaken. Men det påstås ju vara hälsosamt. Eller om det var de fem vändorna med snöskottning av ohemult tung blötsnö under förra helgens snöoväder. Eller det påföljande pulsandet i halvmeterdjup snö när jag grävde fram 100 meter häck för att förhindra att den krossades av snömassorna. Om det var någon av alla dessa kalla, blöta sysselsättningar som gjorde det.

Eller om det var något vi helt enkelt bara fick med oss hem från kontoret, kollektivtrafiken eller mataffären som en extra bonus.

Oavsett så drabbades jag i tisdags av tokförkylningen från h-vetet. Feber, muskelvärk, nysningar och en näsa som konstant rinner över. (Intressant hur mycket som faktiskt ryms i en näsa. Eller kanske inte.)

Som den samhällsmedvetna medborgare jag är gjorde jag naturligtvis ett covid-test. Vilket var mitt första någonsin, otroligt nog. Under hela pandemin har jag nämligen lyckats hålla mig frisk. Till och med från förkylningar. Även det otroligt nog.

Men nu var det dags. Och ni alla som har gjort det vet att det inte är någon trevlig upplevelse. Jag är dock mycket tacksam över att testet numera består i att spotta i en burk istället för att gräva sig fram till hjärnbarken med en tops. Efter det påföljande blandandet, kletandet, skakandet och hällandet kunde resultatet till slut konstateras.

Covidtest. Med streck på rätt ställe.

Negativt. En lättnadens suck. Alltså bara en vanlig förkylning. Inget dödsbringande, lungförstörande virus. Tack och lov. Tänk att man kan bli tacksam över att vara förkyld. Det trodde jag aldrig.

Nu hoppas jag bara på att sagda förkylning inom kort ger upp så jag kan återgå till min normala, friska och snörvelfria tillvaro. Och att den fortsätter vara just frisk och snörvelfri.

Fler covidtest står jag gärna över.