Dialog om snyltgäster

Dialog mellan mig och maken igår om de fyrbenta snyltgästerna på tomten. Dvs rådjuren.

Maken, just hemkommen från kontoret, frågade:
– Hej, har du haft det bra här hemma idag?
– Nej. Jag är asless på att vara hemma.
– Ja det är ju en och en halv vecka nu. Men förkylningen är väl bättre?
– Ja äntligen! Nästa vecka ska jag tillbaka till kontoret.
– Härligt.
– Men det händer ju ändå en del i trädgården, märker man när man sitter här hemma och glor ut genom fönstret.
– Du tänker på…..
– … de där fyrfota snyltgästerna, ja. Rådjuren.
– Gav de sig på häcken igen?
– Japp. Mor och två årsungar stövlade in på baksidan med siktet inställt på de största buskarna mot grannen. Jag fick syn på dem genom fönstret. Så jag gick till vardagsrummet och öppnade altandörren för att sätta stopp för deras lunchplaner.
– Vad hände?
– Inget. De märkte inte att jag var där ens. Så jag ropade.
– Och?
– Mamman tittade upp och glodde på mig. Ungefär ”ville du nå´t eller?”. Tonåringarna fortsatte frossa. Total nonchalans.
– Jösses.
– Jag fick kliva ut på altanen och klappa i händerna för att de skulle reagera. Då satte de fart iväg uppför berget.
– Raka vägen till fågelmatningen på andra sidan huset, antar jag.
– Japp. Men hellre att de äter solrosfrön än våra buskar, tänker jag.
– De var här igår kväll också, faktiskt. Efter att du gått och lagt dig.
– Jaså?
– Ja, jag höll på att släcka ner i vardagsrummet inför natten. Då hörde jag ett ”kloppeti-klopp” från altanen.
– Från altanen? Du menar att de var uppe på själva trädäcket och trampade omkring?
– Ja, de kom säkert från framsidan och skulle väl gena upp till buskarna för ett kvällssnack, antar jag. Det är ju närmare att gå över altanen än över berget.
– Men altanen…. man kan ju tycka att de inte skulle vara fullt så närgångna att de går upp på folks verandor?
– Det är ju inte första gången.
– Nä. Första året åt de ju faktiskt upp våra bolltujor i krukorna på förstutrappan på framsidan.
– Och rävarna brukar ju också gena över altanen.
– Men de äter i alla fall inte upp buskarna på vägen.
– Nä, det förstås.
– …
-…
– Jag börjar inse varför våra idegranshäck växer så långsamt. De nya skotten blir tydligen uppätna varje vinter.
– Japp.
– Nedra snyltgäster.
– Japp.

Annons
Detta inlägg publicerades i Rådjur och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dialog om snyltgäster

  1. melkerlarsson skriver:

    Min pappa hade stora problem med rådjur när han bodde i hus ute på Svartsjölandet, han försökte skrämma bort dom på allehanda sätt, men deras toleransnivå ökade bara. Han önskade till slutet att ett lodjur skulle invandra till Svartsjölandet.

    Gillad av 1 person

  2. Bland villor lär de sig snabbt att människor är inte farliga vid husen och mycket gott har de runt sina hus. Haha så är det att bo ned trädgård. Jag har samma problem, det räcker inte att knacka på rutan utan ut och klappa händerna måste man.

    Gillad av 1 person

  3. Eva skriver:

    Du fick väldigt fina bilder på dom i alla fall.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.