Bekväma och obekväma nötter

Jag tog en tur i trädgården för att göra mig en bild av exakt hur mycket rådjuren hittills har satt i sig av de nya späda årsskotten på vår barrhäck. Att döma av den enorma mängd rådjursspår som löpte längs med häcken var det nog inte många grenar som undgått de glupska rådjurskäkarna. Skadorna visade sig som tur var inte vara alltför omfattande, även om en hel del av buskarna nu var en smula mer tunnhåriga än i höstas.

Längs vägen passerade jag en av våra hasselbuskar. Kal och mörk i snöblasket och den mulna dagen. Alla bladen var borta förstås, men hanhängena var på plats inför våren. Liksom de flesta av hasselnötterna…?

Hasselnötter på kal buske

Konstigt. Borde inte ekorren ha plockat av och gömt undan dem för att ha som skafferi över vintern? Ekorrar är ju förtjusta i hasselnötter. Väl? Eller var det något fel på just våra nötter?

Sen föll min blick på fågelmatningen. Ha. Naturligtvis. Förklaringen var ju enkel.

Varför lägga energi på att plocka svårtillgängliga hasselnötter, som dessutom måste öppnas, när man istället gratis kan förse sig med skalade solrosfrön ur den aldrig sinande källan vid fågelmatningen?

Och som på beställning kom just då en av traktens ekorrar nerhoppande från björken till matningen, ställde sig på kanten av nätbrickan (där jag brukar lägga russin och äpplen) och sträckte sig sedan elegant upp mot det ena fågelhuset och började skamlöst lassa i sig frön och jordnötter med båda framtassarna.

Ja jösses.

Jag får väl plocka av och knäcka hasselnötterna åt dem och sen lägga dem i fågelmatningen om de ska komma till användning.

Annons