Det blev Trylen igen

Alltså. En smula motigt är det ju så här års. Mitt i oxveckornas transportsträcka fram till påsk. En velig vinter med is och tö om vartannat. Krig, galna elpriser och räntehöjningar. Det är inte lätt att förhålla sig positiv alla gånger. Särskilt inte de dagar solen lyser med sin frånvaro och man drar efter andan varje gång man hör villans värmepanna sätta igång och göra oss ytterligare några hundralappar fattigare.

Då får man helt enkelt ta sig ut ändå. Hemma kan man inte sitta och deppa. Så i söndags blev det en tur till sjön Trylen igen. Trots brist på sol och trots halt och isigt underlag. Med rejäla kängor blev det en okej promenad.

Jag vet inte om det blev några grodor i Trylen i somras. Troligen blev det massor, att döma av alla yngel som trängdes i det grunda varma vattnet. Men nu syntes förstås inga spår av dem. De enda spår vi såg var efter en räv som djärvt korsat isen på den lilla sjön. Eller djärvt och djärvt, med tanke på hur liten sjön är, var den förmodligen nästintill bottenfrusen. Ingen risk att gå genom isen alltså.

Trylen i vinterutförande. Isigt, fruset och rofyllt.

Sånt filosoferade vi om, jag och maken, där vi slagit oss ner på en bänk invid stranden för att vila våra trötta ben efter vandringen. Huruvida sjön var bottenfrusen. Om det fanns fisk i sjön, och vad som i så fall hände med den om sjön var bottenfrusen. Var grodorna övervintrade. Om räven hittat något att äta. Hur tyst och rofyllt det ändå var, trots att vi var nära Huddingevägen.

Det är så sant som det är sagt. Naturen har en läkande inverkan. Lugnet infann sig, stressen och oron försvann för en stund. Allt kommer att ordna sig till slut.

Men till sist blev det för kallt om rumpan att sitta kvar. Vi började röra oss hemåt. Lite saktare, lite stelare, med något mer värkande knän och ryggar. Vi kämpade oss fram på isiga skogsstigar, spanade efter kungsfåglarna som idag höll sig utom synhåll. Den sista kilometern i steniga uppförsbackar var det minst sagt motigt. Då hjälpte det att tänka på den kopp med varm choklad och en chocolate chip cookie som väntade när vi kommit hem.

Det gäller att ta tillvara på de där små glädjeämnena.

Annons