Hjärtlig uppgift

Det finns en syssla jag alltid gör vid alla hjärtans dag varje år. Särskilt romantisk är den väl inte. Men likväl ska den göras. Det är då det är dags att städa ur fågelholkarna.

Varför just alla hjärtans dag? Tja. Egentligen funkar vilken dag som helst på vårvintern. Men alla hjärtans dag är ju lätt att komma ihåg. Att man väljer just vårvintern beror på att 1) då har alla eventuella kvarvarande fågelloppor i boet dött under vintern och 2) fåglarna har ännu inte hunnit starta upp årets häckning.

I år var jag något sen. Det var först i lördags, den artonde februari, som jag fick tummen ur. Jag släpade ut stegen, skruvmejseln, handskarna och soppåsen och gick ut på saneringsrunda. Fyra holkar har vi, och alla fyra skulle rensas på gammalt bomaterial och eventuella döda ägg och fågelungar. (Fåglarna är inte kräsna, de bygger bara nytt ovanpå, men med tiden blir bobalen lätt för hög vilket gör att rovfåglar lätt kan komma åt ägg och ungar. Därför är det viktigt att städa bort det gamla.)

En av fågelholkarna. En bit björk i en bit gran.

I år gick det lätt. Inte en enda av holkarna hade använts. Det låg bara lite moss- och barrsmulor på botten. Som gick snabbt att städa bort.

Det var ju i och för sig skönt att städningen gick fort. Men man kan ju undra varför våra holkar hade blivit ratade? Vad var det som var fel? Var det läget? Färgen? Standarden? Bolånen?

Kanske att jag får flytta några av holkarna till andra träd och se om det ger bättre tur med fågelgrannar. Eller så får jag bara acceptera att jag inte har någon framtid som byggherre i småfågelsbostadsbranschen.

Annons