Det bruna undantaget

Sen Gunnar försvann har hans gamla revir, naturligt nog, blivit fritt tillträde för traktens alla övriga katter. Det innebär att vår tomt förstås frekventeras flitigt.

Varje gång jag kommer hem och ser tassavtryck i snön på trappen tar hjärtat ett skutt – ”Gunnar har varit här!” – och i nästa sekund ramlar hjärtat tillbaka ner igen när verkligheten återigen gör sig påmind. Och jag inser att det inte alls är Gunnar utan spår efter någon av alla otaliga grannkatter.

Jag har ju egentligen inget emot dessa katter. De är ju som regel trevliga. Som lilla grå eller den lilla vita bengalen som låg och tryckte under vår bil i höstas.

Men det finns ju undantag. Ett stort, brunt sådant.

Ni minns kanske den bruna skuggan från min fågelräkning? Den bruna bengalen från något av grannradhusen? Den har nu expanderat sin verksamhet, kan man säga.

Den har hittat till fågelmatningen i pilträdet på baksidan. Den har slagit sina lovar runt trädet några gånger. Varje gång har jag jagat bort den. Den får gärna strosa förbi men den får inte äta mina fågelgäster. Vilket den naturligtvis inte alls bryr sig om.

Häromdagen fick jag syn på den, smart dold bredvid den lilla tallen, oavvänt stirrande mot fågelmatningen.

Brun bengal med sikte på befjädrat mellanmål.

Jag sjasade förstås bort den. Men det var ju naturligtvis bara en tidsfråga. 10 minuter senare var den tillbaka igen – nu sittande mitt i trädet. Dumt stirrande och undrade vart alla goda fåglar tog vägen.

Och jag insåg att problemet kanske trots allt inte var så stort. Att fåglarna trots allt inte var i omedelbar livsfara. För jag hade glömt en viktig sak – raskatter är rätt korkade. Och trädet står med rätt bra uppsikt. Så när en inte fullt så van utomhusbengal långsamt kommer springande över gräsmattan hinner smarta utefåglar se den på långt håll och vant ta till flykten innan bengalen ens hinner nudda trädet.

Det betyder ju inte att det är ofarligt för fåglarna. Men sedan den här händelsen har vi hittat bengalen i trädet vid ett flertal tillfällen. Och aldrig har den lyckats ta något byte. Dessutom fortsätter fåglarna äta i godan ro så fort bengalen har gett sig av igen.

Men jag funderar ändå på att sätta upp något slags klättringsstopp på stammen. Bara för att.

Det kanske fungerar på närgångna rådjur som äter upp all fågelmat också, vem vet.

Annons