En eftermiddag vid Råstasjön i mars

I förra veckan var jag inbjudan till konferens i Solna. När jag tittade på kartan för att se hur jag bäst skulle ta mig dit, insåg jag att konferenslokalen låg väldigt nära Råstasjön. Plötsligt blev konferensen riktigt lockande.

Råstasjön har jag nämligen velat besöka länge men aldrig riktigt kommit mig för. Här finns både rörhönor och vattenrall som man kan få turen att se. Dessutom övervintrar Djurgårdens gråhägerkoloni här eftersom kommunen håller med fiskutfodring vintern igenom. Det är ungefär 2 km att gå runt sjön och här finns många höga naturvärden, hotade arter och framförallt är det en trevlig fågelskådarmiljö nästan mitt i storstan.

Den här chansen kunde jag bara inte missa. Även om det innebar att jag smet från en föreläsning om tvärfunktionellt samarbete. Så när mina kollegor efter lunchrasten lydigt troppade in i konferenslokalen med sina kaffekoppar smög jag istället obemärkt iväg åt andra hållet, mot bagagerummet. Där rotade jag fram kikaren ur min packning, ryckte åt mig jackan och satte sedan kurs mot Råstasjön för en efterlängtad fågelskådningsrunda.

Solen strålade från en blå himmel, talgoxarna sjöng i högan sky, viden ståtade med sina knoppar i snåren. Påskliljor började sticka upp. Även om isen fortfarande låg tät på sjön var våren inte långt borta.

Det blev vänstervarv runt sjön med start längs norra stranden. Här fanns inte mycket öppet vatten och därmed inte många fåglar. En gråhäger slöade i solgasset vid stranden. Några gräsänder flög förbi. Jag spanade efter vattenrallen som enligt utsago kunde skymtas vid just norra stranden, men den lyste med sin frånvaro. Jaja. Man kan inte få allt. Även om jag hoppats på lite fler fåglar än en seg häger och några änder.

Men skam den som ger upp. När jag nådde sjöns västra hörn fick jag en glad överraskning. Här var en stor del av vattnet öppet på grund av en tillrinning som höll vattnet i rörelse. Och här fanns betydligt fler fåglar.

Råstajön från västra änden. Gråhägrar i vassruggen, knölsvan, grågås och gräsänder. Och en och annan storskrake.

Grågäss som tjattrade, gräsänder som tjattrade mer. Sothönor som nickande simmade runt. Svanar och skrakar som bara chillade. Och gråhägrar som likt krokiga små gubbar hängde på vassholmen och njöt av solen. Det var här det hände, uppenbarligen.

Jag blev stående en god stund, njöt av upplevelsen. Men så plötsligt hände något. Hela fågelflocken (ja inte hägrarna då) började röra sig mot stranden en bit bort. Simmade, flög, skyndade. Något lockade. Uppenbarligen var det matning på gång.

Ingen idé att stå kvar när fåglarna drog. Så jag följde efter längs strandpromenaden. Jomenvisst. Ett ungt par hade kommit med några påsar havregryn och müsli som de givmilt strödde omkring sig, till alla änders och sothönors enorma förtjusning. Fågelröran var total, oväsendet och tjattrandet öronbedövande. Till och med svanarna klampade runt.

Medan jag stod där och betraktade kakofonin med ett leende i mungipan, fick jag syn på något i ögonvrån. Två mörkare fåglar, lite mindre, med vita vingteckningar och sothöneliknande fötter, som struttade runt i utkanten av fågelhorden, pickande havregryn. Nämen! Det var ju rörhönor! Två rörhönor! De var här! De fanns!

Två rörhönor vid Råstasjön

Första gången jag såg rörhönor! Jag fotade och fotade, alldeles till mig av glädje. Jag behövde nästan inte ens zooma, så tama var de. Tja. Det är klart. Om de blir serverade havregryn och bröd av alla förbipasserande är det ju inte så konstigt.

Fantastiskt. Den icke sedda vattenrallen var glömd. Jag hade ju fått se rörhönor! Lyckan var gjord. Men än var inte överraskningarna över.

Medan jag fortfarande gladdes åt rörhönorna fick jag se en and som stack ut mot den övriga flocken av skränande gräsänder som slogs om maten. Den var ljusare. Mer vattrad. Ingen gräsand, inte, utan snarare – en snatterand?! Jomenvisst var det det! En snatterand! Jag hade läst att de kunde hänga här, men inte hoppats på att se en. Det hör inte till vanligheterna. Jag har bara sett den vid Hornborgasjön en gång. 50 meter bort. Nu vaggade en förbi mig på bara två meters håll.

Snatterand vid Råstasjön

Alltså. Vilken eftermiddag! Gråhäger, rörhöna, och nu snatterand! Vilken lycka! Och icke att förglömma alla andra välbekanta som det trots allt alltid är lika roligt att träffa igen: svanar, storskrakar, änder, blåmesar, talgoxar, sothönor…. Vilken otrolig mängd fåglar det finns i Råstasjön!

Havregrynen tog slut, fåglarna simmade iväg ut i sjön igen och jag började ströva tillbaka. Dags att återvända till konferensen, lagom till kafferasten. Förhoppningsvis kunde jag smyga in lika obemärkt som jag smög ut.

Men i ärlighetens namn hade jag inte särskilt dåligt samvete över mitt maskande från en del av konferensen. Det här var helt klart värt det.

Annons