Jag är inte kinkig. Jag blir lika glad för alla fåglar som väljer att besöka min fågelmatning. Det spelar inte ens någon roll om det är samma art. Jag blir lika glad för den första som för den 574:e blåmesen. Alla är välkomna.
Men det är klart. Ibland klappar fågelskådarhjärtat lite extra fort. När någon celebritet kommer på besök. Som till exempel herr och fru domherre som har hängt rätt mycket vid vår matning de senaste veckorna. Det hör inte till vanligheterna i ett villaområde. Inte i mitt i alla fall.
Men häromdagen blev till och med domherrarna brädade. En helt ny lirare dök upp. Som jag aldrig sett förut. En ljus fink. Påminde om bofink fast ändå inte…. Jag tittade och tittade i min kikare, försökte memorera utseendet efter bästa förmåga innan den försvann. Det här var verkligen ingen fågel jag kände igen. En helt ny besökare! Oj så spännande!
En slagning i fågelboken visade att det var en bergfink. En hona. Vad skoj! En bergfink! Först trodde jag inte på det. Det är ju en Norrlandslevande fågel. Men jag antar att hon blev hungrig på väg norrut efter vintervistelsen i sydligare nejder och svängde av motorvägen för ett depåstopp vid just min matning.
Och jag hade turen att vara i tvättstugan just då. Och få syn på henne just då. Den minut hon stannade innan hon drog vidare.
Ibland händer det.
Amatörbiologen 
Så trevligt med bergfinken. Lyckliga ni som har domherrar så nära. Man kan bara inte se sig mätt på dom.
Trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Tack Eva! Ja eller hur? Domherrar tar andan ur en, verkligen.
GillaGilla