Det är trevligt med varma, härliga, soliga dagar. Helt klart. Baksidan är att man behöver vattna oftare. Trots svala nätter. Igår, efter en solig och varm vecka, började trädgårdsväxterna se rätt ledsna ut. Så jag tänkte göra dem gladare genom att tömma några vattenkannor på dem.
När jag skulle vrida på utekranen föll min blick på ett schackfärgat streck på fönsterkarmen strax ovanför.
Det var ju inget streck, förstås. Det var två svartgråvita små fjärilar, kanske 1,5 cm långa, i parningsposition. Eller om det var malar. Eller flyn. Jag är lite kass på just den insektsgruppen, ska jag erkänna.
Hur som helst. Där satt de, tålmodigt väntande på att ritualen skulle bli färdig så de kunde släppa taget och gå vidare med sina respektive liv. De hade hittat en skyddad plats i skuggan, utom räckhåll för både sol och hungriga fågelnäbbar, där de kunde gömma sig tills allt var klart. Motsvarigheten till ”get a room!” kan man väl säga. Avskildhet för privata aktiviteter.
Faktum var att jag kände mig som en inkräktare. Som kom och störde. Lite genant, nästan. Så jag vred på kranen rätt fort och gick därifrån. För att ge dem lite privatliv.
Jag tänkte inte på om de satt kvar när jag en stund senare vred av kranen igen. Det kanske de gjorde. Oavsett hoppas jag att allt gick som det skulle. Och tänker att det är ett gott betyg att vårt hus och vår trädgård duger för insekternas amorösa aktiviteter.
Amatörbiologen 