Bostadsbrist råder, även bland humlorna. Humledrottningarna cirklar runt, runt strax ovan marken i jakt på ny bostad för året. Så även i vår trädgård. I helgen beslöt jag mig därför för att bidra till att öka beståndet på humlebostäder. Händig är jag inte, men det finns genvägar. I ett av tidningen Yrfäns nummer i vintras fanns beskrivning på hur man tämligen enkelt kunde göra ett lerkrukebo till humlorna. Det kunde jag nog klara.
Så här går det till:
Man tar en lerkruka med minst diameter 15 cm. Fyller den till hälften med något torrt, mjukt och bra bomaterial. Har man gnagare som husdjur funkar burspån. Vi gnagarlösa vittjar komposten på vårens hopräfsade torra gräs och gamla löv. Funkar finfint. Därefter gräver man ett hål, lite större än krukans diameter, på ett bra ställe. Ett bra ställe är ett som är soligt och skyddat från väder och vind. Det är den svåra delen, att hitta en bra plats. Men när man har hittat den och grävt sitt hål, bottnar man hålet med lecakulor eller småsten, för dräneringens skull. Vänder sedan krukan upp och ner så att krukans bottenhål kommer uppåt. Fyller igen hålet. Max en tredjedel av krukan ska sticka upp. Lägg sedan ett litet tak av stenar ovanpå krukan för att förhindra att det regnar in. Men säkerställ att humlorna kan komma in genom hålet. Man kan också använda en liten avklippt gummislang, minst 15 mm i diameter, som man stoppar i hålet och som därmed utgör ingång till boet. Klart!
Jag raidade trädgårdsförrådet och hittade två lerkrukor i passande storlek. Rotade runt i komposthögen efter bomaterial och satte sedan av med spaden i högsta hugg.
Det blev några varv runt tomten. Det är som sagt svårt att hitta bra platser. Till slut blev det beslut. En kruka placerade jag i soligt läge i sluttningen bakom björken.
Den andra grävde jag ned i skydd av det lilla berget på baksidan.
Så! Nu är det bara för humlorna att flytta in!
Fast – man ska inte hoppas för mycket. Humlor är kräsna. Artificiella bon faller dem inte alltid på läppen. Sannolikheten för att de bygger bo under vår veranda eller altan är mycket större.
Men det är ju strunt samma. Bara de flyttar hit.
Amatörbiologen 
Vilken trevlig blogg jag hittad här 🙂 Jag gillar också humlor – har försökt lära mig olika arter, men tycker det är svårt. Jag har gjort ett par humlebon under årens lopp, ungefär så som du beskriver, men inte lyckats locka någon drottning. Däremot såg jag för några dagar att en humla väldigt frekvent besökte vår torpargrund via en ventil…
GillaGilla
Hej Anki! Så kul att du gillar min blogg! Japp, de är svåra att locka till sig, drottningarna. Du har nog mer tur med din torpargrund än vad jag har med mina krukor. 🙂
/Gunilla
GillaGillad av 1 person
Pingback: Humledrottningarnas jobbigaste tid är nu – Seniorvinklat
Pingback: Rädda en humla som behöver hjälp – Seniorvinklat
Hej
Har du tips på man kan få igång ett gammalt humlebo. Har haft humlor i ett hålrum mellan ett berg och en stödmur till ett hus i ett par år. I våras lyckades vår katt ta sig in i hålet så vi blockerade ingången delvis med en sten. Humlorna har på så sätt möjlighet att ta sig in. Dock verkar dom övergett boet. Tror du vår katt råkat skrämma bort dom med sin doft? Hur kan man locka tillbaka humlorna?
Tacksam om du har tips 🙂
mvh/Catharina
GillaGilla
Hej Catharina!
Grattis till att du har humlebo i trädgården! Humlor är svårflörtade och väljer sina bon med omsorg. Jag gissar att all oro med katt och stenblockering i år har skrämt bort årets humledrottningar. De gillar inte stök och uppmärksamhet. Men misströsta icke. Har de bott där tidigare kommer de att komma igen. Det är inte mycket man kan göra mer än att se till att det finns bra boplatser och sen lämna området i lugn och ro. Och det gör ni säkert redan. 🙂
Jag fick för övrigt aldrig några bon i mina krukor. Däremot har det i år flyttat in en stenhumla i en sluttning på ett annat ställe, i ett gammalt musbo – 5 år senare. Så det kan ta tid. 🙂
GillaGilla