Den här lilla kvartetten av åkerhumlor hittade jag i förrgår kväll i min alldeles nyutslagna väddklint.
Att hitta humlor i väddklint är ingen sensation i sig. De älskar alla former av klintar. Det som var speciellt var att de satt blickstilla allihop. De kravlade inte omkring för att samla pollen eller suga i sig nektar. De bara satt där, helt stilla, utan att röra en fena. Inte ens när någon annan humla kom flygande för att tillskansa sig lite av läckerheterna rörde de på sig.
Jag ska erkänna att jag petade på dem. Ifall de hade dött var det läge att bistå med bortforsling till förmån för övriga matgäster. Men så var icke fallet. De var i högsta grad levande och viftade ilsket, om än slött, med mellanbenen när jag störde.
Det verkade inte bättre än att de hade somnat mitt i maten.
Det är ett beteende jag ser allt oftare hos humlearbetare numera. Frampå eftermiddagarna avstannar aktiviteten och de sitter håglöst och hänger i blommorna tills skymningen faller. Ibland sitter de kvar hela nätterna också. Bland humlehanar, som kommer längre fram på säsongen, är detta ett normalt beteende, men inte bland de flitiga arbetarna.
Jag har ingen förklaring. Kanske är det ett tecken på utmattning, kanske är det en sjukdom framkallad av till exempel bekämpningsmedel (neonikotinoider) som man nu insett har en förödande effekt på insekter. Om någon annan vet vad det beror på, dela gärna.
Gänget i min väddklint hade sjappat igår morse, med undantag för en humla som då suttit där hela natten. Nu kravlade hon slött runt med sugsnabeln ute och sög i sig nektar ur blomman. När jag kom hem från jobbet var hon borta.
Det tyder ju onekligen på att det handlade om utmattade humlor. Som Dave Goulson, en känd humleforskare säger, en mätt humla är alltid bara 40 minuter från svältdöden. Så mycket energi gör de nämligen av med när de flyger. Därför är det viktigt för dem att krascha i närheten av blommor så de kan tanka på nytt. Kommer de under en viss energinivå kan de inte längre flyga och då kan de dö svältdöden bara några decimeter från en blomma eftersom de inte klarar att ta sig upp till den.
Så ser ni trötta humlor på marken, sätt dem på närmaste blomma. Så får de en chans till.
Inspirerande, man slutar aldrig att lära sig!🐝🐝🐝
GillaGillad av 1 person
Tack mamma. Och vilka söta små insektsemojisar du har hittat! 🙂
GillaGilla
Håller med din mamma, man lär sig alltid något nytt av dina inlägg. De är inte bara roliga att läsa utan även kunskapshöjande 🙂 Fast ibland blir jag lite nervös att jag inte sköter mig som jag borde…. 🙂
GillaGillad av 1 person
Så kul att jag kan bidra med humlekunskap. 🙂 Och om du känner dig nervös, gissa hur jag känner mig när min tjusiga humleäng på baksidan nu helt tagits över av ogräs i år. Humlefanatikern har misslyckats med att erbjuda käk, typ.
Man får helt enkelt göra så gott man kan, utifrån de förutsättningar man har just nu. Så brukar jag tänka. 🙂
GillaGillad av 1 person
Slit och släp – ska de få en stunds vila så får de nog ta en tupplur mitt under det jobbiga skiftet …
Så klart hjälper vi trötta humlor så de hittar en blomma att födosöka i och kanske lite vatten om de behöver 🙂
Jag väntar på min nya humlebok som jag beställt som ersättning för min gamla som gott upp i rök 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha, så tänkte faktiskt jag också – de passar på att vila en stund. Deras anställningsvillkor är faktiskt inte helt humana. Från tidig morgon till sen kväll, bara jobb och jobb.
Så bra att vi är flera som hjälper dem när de behöver!
Åh, vilken humlebok är det du väntar på? Nu blir jag nyfiken, kanske är det någon jag saknar? 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha … så är det med säsongsarbete!
Tror du har den – Humlor i Sverige av Bo Mossberg och Björn Cederberg …
GillaGillad av 1 person
Japp, du har rätt, den har jag. Inhandlad förra året. Det var i den jag stiftade bekantskap med honungsfacelian som numera är ett stående inslag i min trädgård. 🙂
GillaGillad av 1 person