– Men hallå! Vad hände med vår frukost?
– Ja, vadå?
– Vadå ”vadå”? Du har ju belamrat hela diskbänken med äpplen, fröburkar, smörbyttor och gud vet allt. Det där vill inte jag ha till frukost.
– Det är inte tanken heller. Det är till fåglarna.
– Jaha? Så det var viktigare än vår frukost tycker du? Att börja böka med fågelmat?
– Jamen klockan är ju redan över halv nio. De sitter ju på grusvallen tvärsöver gatan och väntar! Det är 10 minusgrader ute! De är hungriga! Så jag omprioriterade lite.
– Omprioriterade? Jaha ja. Det är ju kul att veta vad man är värd.
– Men snälla nån. Det här tar inte lång stund.
– …mutter…
– Jag är klar nu. Jag går upp och lägger ut det här. Du kan ju vakta äggen så länge, de kokar nu. Och jag har satt på tevatten. Så vår frukost är på gång faktiskt.
– … mummel….
Egentligen värnar han lika mycket som jag om fåglarna, maken. Men det är väl inte alltid lätt att vara välvillig när man är hungrig och morgontrött.
Amatörbiologen 